28 juli 2013

En början-395

Förvandlingen var ögonblicklig, oåterkallelig och fascinerande för betraktaren, men smärtsam och oändligt långsam för den som utsattes.
Jag var betraktare och låg högt uppe på en klippformation med en kikare tätt intill ögonen. Fullmånen lyste upp det som skedde och jag hörde låga morrningar och gnyenden. Det var nedtrampat där jag låg. Alla dagar och kvällar jag spenderat på platsen hade satt sina spår. En hårtuss, en cigarettfimp, ett använt tuggummi.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Läkarens bedömning

Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...