Det hände på några sekunder. Soffan vi satt i sprack i miljoner delar och bordet vi haft kopparna på flög över muren och försvann ur vår åsyn. Solen som nyss gassat gick i moln och ett högt, skärande ljud nådde mina trumhinnor. Jag visste det inte då, men blev strax varse vad som hänt.
Med en snabbhet jag inte visste att jag besatt hoppade jag över stolarna som låg huller om buller och skyndade mig ut på gatan. En bil stod tvärs över vägen och över den låg flera andra. Människor skrek. En kvinna kom stapplande gående mot mig, liknade mer en robot än en människa. Hon upprepade ett ord om och om igen, omväxlande högt och lågt. Hennes hår stod på ända och klänningen var uppdragen över höfterna så jag såg hennes prickiga trosor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.