En början-450

Eftermiddagssolen strålade in genom det vackert ornamenterade fönstret och jag hörde brudparet halvt om halvt viska fram löftena till varandra. Jag ska aldrig gifta mig, tänkte jag och lade handen på hjärtat för att förstärka löftet till mig själv. Ingen ska få bestämma över mig och dela mitt liv. Jag hade alldeles för mycket som stod på Att göra-listan. Min syster var en vacker brud. Det var faktiskt så att jag funderade var den där fantastiskt vackra kvinnan gömt sig alla år. Den hårda bänken och den torra luften i kyrkan fick mig att längta hem oavsett att jag fascinerades av allvaret i situationen. Imorgon skulle de åka till Madeira och bosätta sig där. Fortfarande hade jag inte bestämt mig om jag var lättad över att hon gjorde det, eller besviken.