Hon skulle aldrig mer hålla mitt barn. Det var en sak som var säker. Från och med skulle hon inte finnas längre i mina barns liv. All kärlek han, min stora kärlek öst över häxan hade gjort henne tuff och självsäker. Olaf såg inte mig längre. Jag hade förminskats. Skjutsats längst in i ett hörn där jag såg vad hon gjorde med min familj.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
De skrattande barnen låg sida vid sida på marken, och såg inte männen som sakta närmade sig bakifrån. Solen gick i moln och ett lätt regn f...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.