Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Förvisso var det en lättnad att hitta räven död, men jag hade inte önskat honom det här lidandet. Isen låg blank på sjön och i vaken som var ordentligt märkt med en stor skylt, låg den lilla kraken. Som vanligt hade vattnet frusit till is över natten, och räven verkade ha trillat i och inte kunnat komma upp. I munnen höll han en av mina älskade hönor, lilla Matilda. Suckande ropade jag till mig min spattiga hund och gick hemåt. Nu var det bara tre hönor kvar. Undrar om jag måste ta in dem i huset, tänkte jag. De kanske fryser ihjäl när de är så få.
Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården och hjälpa dottern tillbaka till livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
#ÖstergårnMyskje Första skoldagen med utmattningssyndrom igen
Första skoldagen idag. Slängde ut hästar och hundar tidigt och la in 11-maten i timerhagen som nästan snöat igen. Peter skjutsade oss och Ha...
-
De skrattande barnen låg sida vid sida på marken, och såg inte männen som sakta närmade sig bakifrån. Solen gick i moln och ett lätt regn f...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.