Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Förvisso var det en lättnad att hitta räven död, men jag hade inte önskat honom det här lidandet. Isen låg blank på sjön och i vaken som var ordentligt märkt med en stor skylt, låg den lilla kraken. Som vanligt hade vattnet frusit till is över natten, och räven verkade ha trillat i och inte kunnat komma upp. I munnen höll han en av mina älskade hönor, lilla Matilda. Suckande ropade jag till mig min spattiga hund och gick hemåt. Nu var det bara tre hönor kvar. Undrar om jag måste ta in dem i huset, tänkte jag. De kanske fryser ihjäl när de är så få.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
-
Igår var jag ju på skrivkurs för första gången. Tyvärr missade jag den första gången eftersom familjen låg hemma i maginfluensa, däckade o...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.