"Det fungerar inte. D-e-t fungerar i-n-t-e", ropade Kevin över gården. Han tog tag i kranen med bägge händerna och vred så hårt att händerna vitnade.
Madde suckade och drog på sig stövlarna. Varför hade de bestämt sig för att bo här. Ingenting gick som hon ville. Först var det elementen, sedan köksdörren, och nu det här. Att bo på landet skulle vara förenat med lycka. Hon gick ut på trappan och tittade upp mot solen. De hade haft tur med vädret i alla fall.
Kevin svor lågt och tog ett nytt tag, vred och vips kom vattnet i en strid ström över honom.
Madde såg vad som hände och skyndade sig fram. Måtte han inte bli arg nu igen. Det hade varit så mycket turbulens i huset att hon mådde illa bara av att se det.
Kevin skakade på huvudet så att vattnet stänkte och vände ansiktet mot henne. "Nu fungerar det."
Han öppnade upp famnen och drog in henne tätt intill sig.
Madde kände tårarna komma utan att hon kunde stoppa dem. "Ja, nu fungerar det", snyftade hon och kramade honom hårt. "Vi klarar det här tillsammans."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.