"Det är en Utter!" skrek Milla och tystnade när hon såg den dyka ned i vattnet. "Förlåt", fortsatte hon, "Jag blev så exalterad. Jag har aldrig sett någon sådan förut. Jo, på Skansen förstås, men det räknas inte."
Jag dolde mitt förakt för henne och koncentrerade mig på att få fokus på djuret. Kameran var ny och jag hade svårt att hitta de rätta inställningarna. Kameror nuförtiden liknade små datamaskiner.
Milla satte sig på huk och försökte locka till sig Uttern. Egentligen tyckte jag om henne. Rätt mycket faktiskt, men i hemlighet. Att få vara med henne ensam uppvägde mycket av det andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.