Jag öppnade klammerapparaten och placerade fingret mellan de två käftarna. Om jag tryckte fort skulle det kanske inte göra fullt så ont. De andra samlades i en ring runt mig. Tysta stod de och väntade på mitt beslut. En del tveksamma över om jag skulle våga. Med sammanbiten mun lade jag min hand över apparaten och försökte ignorerar faktumet att knivskarp smärta skulle anfalla mig.
"Tryck då", fräste en av tjejerna. "Eller, vågar du inte?"
Det enda jag ville var att höra till ett gäng. Vara av betydelse för någon. Frågan var om det här var värt priset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.