Allergi hade mamma alltid kallat det. Ovana, sa mormor fortfarande. Mina ögon rann och det kliade i både näsa och hals. Den mjuka pälsen kittlade min kind och fingrarnas rörelse gav respons direkt. Kurrande ställde kattungen sig på mitt bröst och körde ned klorna i det , gång på gång. Hjärtat slog snabbare och det var svårt att inte gråta. Pappa skulle aldrig ge med sig, det visste jag, men jag ville så gärna ha en egen kattunge. En som var bara min. Snörvlande satte jag ned den i mitt knä och drog med ena pekfingret över den lätt krökta ryggen. De gröna ögonen mötte mina.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
-
Igår var jag ju på skrivkurs för första gången. Tyvärr missade jag den första gången eftersom familjen låg hemma i maginfluensa, däckade o...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.