Vi möttes vid stranden som vanligt. Vågorna slog mot sandstranden och långt där ute såg jag en segelbåt guppa. Andreas hade på sig ett par vita shorts och en svart skjorta som hängde löst över. Hans hår lockade sig över kragen och stubben på hakan hade blivit lite längre än senast vi sågs.
"Vilket är ditt favoritord" viskade han i mitt öra och ledde mig till en eka som låg på land.
"Jag har inget", sa jag och kunde inte låta bli att le. "Vad menar du med favoritord? Kan du specificera dig?"
Andreas skrattade och lade sin hand över min. "Du vet, det där speciella ordet som får dig att känna dofter och se bilder som får ditt hjärta att så extra fort."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.