30 maj 2014

En början-657

"Jessy", ropade Lars och öppnade brevlådan. "Jessy älsklingen min. Vart har du tagit vägen?"
Han drog upp huvan över huvudet och knäppte igen regnrocken. Nu hade hundjäkeln varit borta i tre dygn utan ett enda voff till svar, tänkte han.  Hur länge kunde en hund överleva i den här kylan? Två dagar, tre, kanske fyra, fem. Och utan mat. Eller, fångade hon en råtta som kattskrället? I hungerspanik?
En bil närmade sig och saktade in för att inte stänka ned honom. Så fort den passerat ökade den farten och for snabbt vidare.
"Jessy, hjärtat", ropade Lars och gick mot trappan till huset. Han lade handen mot dörren för att skjuta upp den samtidigt som ett ljud hördes från skjulet i trädgården.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Läkarens bedömning

Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...