Jag var stjärna. Applåderna slog mot mig, lyfte mig och satte full speed på hjärtat. Att stå på scenen gjorde mig lycklig, nästan hög. Mina stämband höll för en gång skull hela konserten ut, och som belöning fick jag ett stort glas rom och cola av mig själv.
"Briljant!" skrek min manager när han öppnade dörren utan att knacka. Jag vet att han gör så för att få en glimt av min kropp, men hittills har jag hunnit byta om. "Du är en fucking star, baby."
Han tryckte mig tätt mot sin nikotinstinkande kropp. "En fucking, jävla star. De älskade dig."
Min andning kom sakta tillbaka och anspänningen lade sig. En blick i spegeln sa mig att jag var vacker som en dag och att sprayen Wille haft i mitt hår höll vad den lovat.
"Du borde inte dricka, men idag får du min tillåtelse", fortsatte min manager. Namnet hade jag glömt och brydde mig inte heller om att fråga efter. Han var bara Managern för mig. En man som gjorde det möjligt för mig att leva på min röst, göra det jag älskade mest av allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.