En början-758

"Så du förstod inte var barn kom från?", sa psykologen och lutade sig mot Grete som stod i båset. "Du fattade helt enkelt inte vad som hände i din kropp?"
Grete skakade på huvudet och tittade ner i golvet.
Psykologen tittade på domaren och fortsatte, "Vem var pappan? Du måste väl ha förstått vad som hände när ni träffades?"
Grete kurade ihop sig i stolen och drog tummarna mot varandra, om och om igen.
"Var träffade du honom?"
"I tvättstugan", mumlade hon och bet sig i underläppen. "Han hade tvättat innan mig. han kallade mig söt", fortsatte hon och höjde ögonbrynen. "Han var snäll mot mig."
Psykologen tittade ut över människorna i salen. Han stannade med blicken på en ung kvinna som satt rak i ryggen och tittade rakt på honom. "Var det inga andra i tvättstugan?"
"Han låste dörren", mumlade Grete så tyst att det nästan inte hördes.
Psykologen harklade sig och vände sig mot henne igen. "Om vi återkommer till födseln. Du förstod inte att du födde ett barn? Har jag fattat rätt? Du lät barnet landa i toalettstolen och vågade inte titta?"
Grete nickade sakta.
"Vad gjorde du sedan? Öppnade du toalettlocket?"
Grete nickade och sträckte fram händerna. "Det var så mycket blod."


Kommentarer

Populära inlägg