"Jag tycker han börjar tappa fart", gnällde Erik och hoppade till när en stor blågrön insekt satte sig på hans axel. "Jag vänjer mig aldrig vid de bestarna till insekter. har väl aldrig känt mig så utsatt som här i Thailand. Allt är så himmelens stort. Förutom människorna då. De är så erbarmligt små och tunna. Det ser ut som om de skulle gå av på mitten när som helst." Han tittade på mannen som sprang med kärran de satt i. "Vilka benmuskler han måste få, den arma saten."
Jag suckade och blundade. Jag älskade doften av landet. Här fanns allt det som fanns hemma, men bara mycket, mycket mer och större. De röda hibiskusträden blommade och i ett av stånden vi passerade låg mängder av nyplockade rambutan. En frukt jag förälskat mig i och alltid letade i Sverige.
Mannen som drog kärran vi satt i var liten och senig. Svetten rann på hans bara rygg och på huvudet rörde sig det svarta håret i takt med hans steg. Sandalerna av mörkt läder lät knappt och emellanåt fick jag en vision av att han flög fram över gatorna som gränsade till djungeln.
En stor svart fjäril med röda band ytterst på vingarna kom flygande över oss och fångade min uppmärksamhet. Stor som en fågel och med svartblåa antenner som glänste i solskenet. Jag hade försökt att fotografera den flera gånger men misslyckats.
"Stop", skrek jag och hoppade ur sulkyn innan Erik hann hindra mig. Nu skulle jag ha tag i fjärilen.
"Paula", hörde jag Erik skrika innan jag försvann in i djungeln med kameran höjd framför mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.