En början-818

En mörk skugga syntes på väggen. De spetsiga öronen stod rätt upp, och den borstiga svansen rörde sig sakta. Alfahannen gjorde ett nästan osynligt tecken till resten av flocken, och de delade upp sig. Hästarna i stallet frustade när en intensiv doft nådde dem. De visste inte vad det var som närmade sig, men instinktivt kände de att det var något farligt.
Alfahannen smög över gården och kände att hunden låg i kojan. Lukten från dess rädsla fyllde vargens näsborrar och eggade honom. När flocken gick på kättingen hunden var fängslad med skramlade den till och ett ljus tändes i huset.
"Vem där", skrek ägaren, stående på trappan med ett gevär i handen. "Visa dig."
Med läpparna uppdragna över de spetsiga tänderna fortsatte alfahannen över gården, vidare till hönsen. Dörren var haspad och över hönsgården satt ett finmaskigt nät. Han gick en lov runt det lilla röda huset, tills nätet hindrade honom.
En av flockmedlemmarna harklade sig, uttråkad av att bara gå runt, runt. 
Alfahannen vände sig om mot honom och morrade lågt, varvid tystnaden lade sig igen.
De stora tassarna gjorde skarpa spår i den nyfallna snön.

Kommentarer

Populära inlägg