"Du vet vem jag pratar om, eller hur", sa polismannen.
Jag vred mig om och tittade på honom.
"Hanna har berättat allt", fortsatte han. "Allt."
Fönstret gnisslade och vred sig mot mig. Mina fötter dinglade ut genom det. Underligt nog blåste det ganska mycket här uppe. Mer än man tror är möjligt. Björkens löv viskade. Jag frös om fötterna. Att vara barfota i början på mars är inte speciellt smart.
Polismannen tog ett steg närmare. Om han kom för nära skulle jag hoppa. Det hade jag lovat mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.