Jag andades på glaset och ritade ett hjärta i imman som bildades. Kylan mot pekfingret fick mig att rysa. Vi var överlevare, det hade jag vetat om en lång tid nu. Vi klarade oss på noll och ingenting, byggde hus åt andra medan vi längtade efter något eget.
"Egentligen borde vi få pris för det här", sa jag och speglade mig i sidospegeln.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.