"Här hänger det, Gud hjälpe mig, en fågel. Det är en skrattmås, eller" sa Linda och vände sig mot mig. "Pappa, hjälp mig. Visst är det en skrattmås, eller är det en fiskmås?"
"Mås som Mås", sa jag och försökte hålla i vindsluckan för att den inte skulle sticka iväg åt helt fel håll. "Jag kan tyvärr inte hjälpa dig, min tös. på biologilektionerna skolkade jag för att vår tråkiga lärare gjorde lektionerna ännu tråkigare."
"Men, pappa", sa Linda och lade sin hand över min. "Jag som trodde att du hade höga betyg i skolan. Det har du alltid sagt."
"Det är mycket du inte vet om mig, älskling. Jag var inte bäst i allt, men nästan."
"Vem har hängt den där? Farfar?"
Under måsen stod kistan jag hade i åtanke att hämta.
"Farfar eller någon annan. Strunt samma. Ser du kistan? Den där hade din farfar alla sina tillhörigheter i när han reste till Amerika.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.