9 maj 2015

En början-884

Ormen högg innan jag hann se den. Jag hade blivit varnad flera gånger av traktens bushmän men inte riktigt tagit dem på allvar, förrän nu.
"Hjälp, hjälp, jag är biten", skrek jag på klingande svenska och möttes av frågande ansikten. Jag kom på att de inte förstod alls vad jag hojtade om och skrek högt: "Help, help, a snake bite me."
Ormen låg hopbringad  framför mig, redo att hugga igen. Solen reflekterade sig i de svarta fjällen.
"Help", skrek jag igen och hörde springande fötter bakom mig. 
Sekunden efter delades ormens huvud från kroppen och jag såg hur de båda delarna rörde sig var för sig.
På stapplande fötter leddes jag till en hydda och slukades av en intensiv doft av svett och rök.
En äldre man med fårat ansikte och grått skägg mötte mig i öppningen och beordrade mig med en handrörelse att lägga mig ner. Han öppnade min mun genom att stoppa in sina fingrar i den och tryckte ner tungan, sedan kände jag ett stick och en skarp smärta på handen där bettet fanns. 
Jag såg att en annan man skar ut en rundel runt de två hålen i huden och lade på ett tjockt grönt blad. Blodet som först rann ut över handryggen stoppade i samma sekund bladet nuddade ytan och jag kände inte längre någon smärta. 
En kvinna lade en våt duk över min panna och smekte mig över kinden medan hon rabblade långa ramsor. 
Sedan minns jag inget mer. Allt blev svart. Och tyst. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Hjärntrött

Nä, det är inte mig rubriken syftar på. Det är min älskade unge, vår dotter som nått upp till femton vårar och borde vara ute och drälla nät...