En början-885

Hennes tänder var säkert tio, kanske femton centimeter och de stack ut som spjut, gömda under överläppen, beredda att tas fram när så krävdes. Ögonen blänkte i mattsvart och i mitten såg jag en gul strimma. Hon liknande en hund på många sätt, men i vissa vinklar kunde jag se att hon bar vapen gömda under ett tjock, vitt täcke av ull, och förstod utan att någon sagt något att det var en Ulcadrake jag såg framför mig. Svansen med stålpiggar på var sida svängde fram och tillbaka, redo att slå om det behövdes. Ibland fångade hon sina byten med klorna som gömde sig vid hasorna. Jag hade sett henne in action en gång och ville inte göra det igen. Scenen där hon slaktade männen hade ristats in i mina hornhinnor och jagade mig varje natt. Hon besatt en så stark grymhet att jag andlöst bevittnat det som hänt och svimmat av bristen på syre.