En början-898

Telefonen ringer, en, två, tre signaler, och jag stirrar på den, ser den lysa upp och slockna flera gånger. Jag sitter vid köksbordet med en tallrik mjölk med flingor. Vid fjärde signalen böjer jag mig mot den gråa tingesten anno, ja hur gammal är egentligen telefonen. Jag pratar inte om mobiler utan en vanlig fast. Sladden har korvat sig runt sig själv och om jag inte reder ut det går den antagligen av.
Den femte signalen ljuder, och jag ser att Molly, min älskade hund, önskade att hon hade öronmuffarna på. De bruna ögonen tittar på mig.
Jag vet vem det är. Det kan nämligen bara vara en person - mamma, min just nu inte så älskade mamma. Hon tror att hon kan styra mitt liv som hon styrt brorsans. Jag blundar och hinner höra att grannarna bråkar igen innan telefonen ringer igen.
Jag har inte hunnit koppla in telefonsvararen och frågan är om jag någonsin gör det. Flytten hit till Stockholm gick fort och det kändes skönt att bara lämna allt. Eller. allt...mest var det Stefan och de andra. Jag hade strulat till det, jag erkänner, och det kanske inte var så smart att dejta alla samtidigt, men jag är inte så gammal och vill leva livet. 
Det ringer inget mer och jag sitter en lång stund och väntar med nerverna på helspänn innan jag inser faktum. Hon har gett upp - äntligen.

Kommentarer

Populära inlägg