"Krossad is?"
"Nej, tack, det räcker så här", svarade jag och drog till mig glaset med juice.
"Något annat?"
"Nej, tack", fortsatte jag och ville att han skulle gå.
"Vi har ett erbjudande idag", började han och lutade sig över mig.
Jag drog ihop min kofta och funderade några sekunder på om jag skulle resa mig och gå, men , nej, det var inte artigt att göra på det sättet. Istället vände jag mig mot honom igen och satte upp handen mot hans hand.
"Det är bra", sa jag med betoning på bra. "Jag vill inget ha."
Den sista juicen försvann ner i min strupe och jag tittade på människorna som for runt på dansgolvet. Det vore förmätet av mig att kalla det dans, mer brottning skulle jag kalla det. Fulla män som gjorde sitt bästa för att snärja kvinnor med tätatät och förstulna kyssar på kind.
Kyparen stor fortfarande kvar.
Just ja, han vill säkert ha dricks, tänkte jag och grävde i jackfickan efter plånboken. Tomt. Nästa ficka. Tomt där med.
Han harklade sig och såg irriterad ut.
"Jag har visst tappat plånboken", mumlade jag och tryckte ner handen i den trånga byxfickan. Tanken, jag är rånad, for genom huvudet och jag skakade på det som för att rensa hjärnan. Var hade jag använt plånboken sist? Jovisstja, på bokaffären intill.
Kyparen vinkade till sig en annan kypare och de pratade sinsemellan.
Jag kollade igenom jackan igen, lade nycklarna, en bok om astronomi, en vinröd sjal, ett lypsyl och min anteckningsbok på bordet. Tomt. Jisus, jag hade busskortet i plånboken och en massa andra kontokort, och fotografiet på Maja, och ...
Kyparen böjde sig mot mig och viskade i mitt öra:
"Du kan betala in natura."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.