En början-988

Jag och mamma tände försiktigt lyktan och höll den hårt tills värmen från elden vecklat ut papperet. Mannen i butiken hade varnat oss att papperet lätt kunde ta eld om man inte tog det lugnt. Jag såg att det rann en tår på mammas kind och log mot henne. Kjell hade varit snäll mot oss barn men jag och syrran hann nog inte riktigt förstå vad som hände, för plötsligt bodde han hos oss, och sov i mamma och pappas säng. 
"Släpp den", skrek mamma.
Lyktan svävade högt upp i luften och mamma tog min hand i sin och pussade på den. Sedan lutade hon huvudet mot min axel och snyftade. 
Tårarna vätte ner mig och jag funderade på hur jag skulle bära mig åt för att kunna smita därifrån fortast möjligt.
"Var är Jen", sa mamma plötsligt.
"Hon jobbar", mumlade jag och kunde inte se mamma i ögonen.

Kommentarer

Populära inlägg