En början-989

Jag höll massan mellan fingertopparna och tryckte ner naglarna i den. Doften stack mig i näsan och färgen liknade en spya.
"Så det här är din nya uppfinning", fnissade jag och försökte hålla mig allvarlig men misslyckades kapitalt. "Hur mycket tror du den är värd? Idee´n alltså?"
Janolof snörpte på munnen och tog massan från mig. "Det kan jag inte tala om. Störthemligt tills nästa månad när jag haft mötet med Fahrenheit."
"Du menar väl inte det Fahrenheit", sa jag och undrade om Janolof lurade mig. 
"Jo", sa han och lade ner massan i en glasburk och placerade den i kylskåpet. "Säger de ja blir jag rik som ett troll."
"Vad är det? Egentligen", frågade jag.
"Med hjälp av den kan vi bli oberoende av olja", mumlade Janolof och tog mitt ansikte mellan sina handflator. "Fattar du? Jag har kanske hittat en formel som ingen aldrig tidigare lyckats med. Jag kan flytta till Hawaii och ligga och pilla mig i naveln resten av livet."
"Hawaii", ekade jag.
"Ja, eller Bali, Thailand, you name it. Vill du ha en ny bil? Vilken färg? Röd, blå, nej nu vet jag, naturligtvis ska du ha en grön, det matchar dina ögon." Han lade handen på hakan och kisade med ögonen. "Vilken sort? En pickup? Nej, en liten engelsk pärla, en Triumph, eller..."
"Du är galen."
"Med hjälp av den här illaluktande smörjan kan jag ge dig vad du än vill ha. Ett eget jetplan, en helikopter, eller en buss."
Huvudet värkte och jag längtade till sängen. Vi hade stått hela natten på laboratoriet och det sved i ögonen och fötterna kändes som två betongklumpar.

Kommentarer

Populära inlägg