Den här veckan har Razmus mycket läxor igen, och gnölar som attan över att han måste sitta med näsan i någon läxbok medan syskonen inte gör annat än roa sig.
Ämnet ett är tyska. Enkla glosor som ändå kräver rätt uttal. jag läste tyska i fem år och minns ganska mycket av det nu när jag tvingas lära mig grammatiken igen, för att inte tala om meningarna och eu som blir oj osv
Samtidigt är det skoj att prata tyska igen. Men numera finns det en stor fördel - google och alla dessa drillioner inlägg där människor delar med sig av sitt kunnande.
Igår kväll och ikväll satt vi och tittade på ett inlägg som var riktat till småbarn som skulle lära sig ABC. Fungerade perfekt på oss med. J heter till exempel jot på tyska, och y heter ypsilon, vilket vi tycker är jätteskojigt.
När tyskaläxan fastnat någorlunda läste vi SO, eller rättare sagt historia. Ämnet är frihetstiden. Intressant och jag lärde mig som vanligt massor.
För att fånga Razmus intresse när han nickar till googlade jag upp hur man tillverkar salt och silke.
Salt importerades ju till Sverige på sjuttonhundra talet, början av artonhundra.
Det ena ger det andra och när klockan slår nio har jag tjoffat i honom en hel del verkar det som.
Det är bara ett ord som verkar helt omöjligt att lära honom - lieber = hellre. Skrattande ger jag upp och han kryper till kojs.
Jag dissekerar hur han uppför sig och försöker se om det är någon skillnad på innan han började med concertan, men, nope....inte än i alla fall. Inte här hemma. Han vill inte tvätta sig, inte plugga, inte stiga upp, inte ....puh....ibland undrar jag hur han orkar vara så himlens negativ. Jag är precis tvärtom och testar på det mesta, studsar upp ur sängen på mornarna med ett leende på läpparna och är förväntansfull som ett barn på julafton över vad dagen ska föra med sig.
Razmus måste jag tjata upp och ibland dra ur sängen.
Behöver han månne högre dos, eller...är han kanske opåverkbar? Många frågor snurrar i hjärnan.
På fredag träffar vi läkaren på BUP igen, och får svar.
Kvällen har jag ägnat åt att njuta av Fejmskolans elevers sång, dans och teater. Zabine deltog och det blev lite sorgligt eftersom hon beslutat sig för att inte dansa mer. Hennes kamrater och lärare kramade om henne och bad henne ändra sig.
Vi får se i höst hur hon känner då.
På vägen hem såg vi en stor älgko som tyvärr valde att gå ifrån oss. (Vi hade stannat på vägen för att fotografera henne). Jag varnade bilarna som kom åkande med mina varningsblinkers och en buss stannade för att titta de med.
Ikväll har jag kikat på hästar och läst om islandshästar som är en av mina favvoraser.
Men först, ska vi bli klar med barnens rum och nu är det dags att krypa till kojs och slötitta på teve en stund.
Sov gott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.