Dagbok 4 juli
Klockan var fem när jag steg upp
Från soffan spanade jag ut över trädgården och hörde barnens snarkanden
Solen var redan uppe, och visade att dagen skulle bli varm.
Om den blev...
Razmus fyllde nio idag, och hade ingen lust att gå till skolan. Så jag ringde och sa det, och tog med mig honom till jobbet. Innan vi åkte till jobbet skulle vi handla hans present. Det är en tradition vi har...barnen får åka till leksaksaffären och välja det de vill ha. Då blir det aldrig fel.
Jag trodde i min enfald att han kunde hjälpa mig med trädgården efteråt...
Ha, ha...jo du...det blev inte mycket med det inte...
Medan jag slet så att svetten sprutade låg han i en soffa och gjorde ingenting.
Grästrimmern gick varm, och jag hittade flera vackra blommor, och några buskar med svartvinbär under all slyn. Ett antal hallonbuskar tog jag också fram. Det var visserligen bara kart på den än, men snart så.
Tre timmar senare hade jag förvandlat en mycket igenväxt trädgård till en mysig plats att vistas på.
Dessvärre fann jag ett antal mördarsniglar, och sitter i skrivande stund och försöker lära mig hur jag handskas med monstren.
Ett tips jag fick var att lägga sniglarna i grovt salt. De dör då, och ”smälter” bort
I Trädgårdstidningen Allt om trädgård hittar jag ännu fler tips.
Det står så här:
”Det säkraste sättet är att samla in och oskadliggöra dem.
Gå runt varje morgon och kväll, och döda dem genom att klippa huvudet av dem med en sekatör, eller samla sniglarna i en hink och häll en kastrull kokande vatten över dem. ”
”För att hindra sniglarna att ta sig in i köksväxtlandet kan man omge landet med pallkragar, eller bräder som i överkant förses med en utåtvinklad(90 grader) plåtkant som sniglarna inte kan krypa över.
Ferramol är ett medel som innehåller järnfosfat och är giftigt för sniglar. Strö ut det runt växter de växter som behöver skydd.
Tänk om den idiot som importerade odjuren vetat om vilken skada han åsamkade. Eller…han eller hon kanske gjorde det oavsiktiligt.
Kunden var i alla fall supernöjd efteråt, tackade mig flera gånger, och lovade återkomma.
Svettig bälgade jag i mig vatten och for hemåt för att plocka upp Lilleman och Zabine på vägen.
Väl hemma gjorde jag tårta, dukade, torkade av stolar och röjde inne i huset.
Barnen fick i uppdrag att ta bort alla leksaker ute på gården, och Peter plockade fram dynorna till stolarna.
Vi hann knappt fixa det förrän gården fylldes av bilar fulla med släktingar. Det var farmödrar, fastrar och flera andra gratulanter med famnen full av presenter.
De båda tårtorna vi gjort gick snabbt åt, och kakorna likaså.
Kylan trängde sig på, och myggorna surrade runt huvudet när klockan ramlade in på tiostrecket och alla åkte hem.
Barnen lade sig snällt, men stökade runt några varv innan de fick ro.
Razmus klagade på att sängen var för varm och lade sig i vår istället.
Nu är klockan 23.35 och jag ska kolla mejl, sedan ladda för morgondagens jobbpass som kommer att vara i toppen på ett gammalt äppelträd som fått växa fritt några år.
Vet du förresten vad Groblad är för något?
Den har använts som medicinalväxt i alla tider, och nu är det äntligen bekräftat- de har en läkande effekt.
När man gjorde en skåra i cellskiktet och behandlade den med groblad drog skåran ihop sig snabbare.
Ha…det var väl ingen nyhet.
Jag har använt groblad som superduperplåster sedan jag var barn.
Många är de pojkvänner och andra som skrattat åt mig då jag använt ett nyplockat groblad då jag haft en sårinfektion på fingret, och lagt en bit tejp över bladet med orden ”snart läker det.”
Pilutta dem. Nu ska det tillverkas sårläkningsprodukter gjorda på Groblad.
Jag läser vidare i tidningen och hittar en artikel om Kräfta på äppelträd.
Kika in på den här länken så kan du läsa om en massa människor som också slåss mot svampen.
Tydligen drabbas träd som bor i lerjord, vilket vi har. Och jo då, vi har kräfta på samtliga träd.
Det är en svamp som orsakar det, och enda boten är att såga bort eländet och hoppas att det försvinner.
Hos oss försvann det inte…och jag har slagits hur länge som helst med det.
Läser vidare att juli är månaden då man ska ta itu med problemet, så…det verkar som jag har fått ett nytt uppdrag.
I dagarna hittade jag en helt underbar bok om ogräs. Du vet de där växterna som man inte vill ha i rabatten, men som många gånger från början var en älskad blomma i rabatten.
I min trädgård blandar jag ju vilda och köpta blommor i samma mängd, och jag märker att under våren, sommaren och hösten förändras floran i rabatterna utan att jag behöver göra ett dyft.
Boken heter STÖRSTA TRÄDGÅRDSHJÄLPEN och är skriven av Susanna Hultin och Gunnel Carlsson
För några dagar sedan fick jag ytterligare en trädgårdsbok i min hand som heter Som man sår och är skriven av Kristina Swahn.
Boken utgår från författarens populära trädgårdsblogg www.chervilgarden.se och är en liten pärla bland alla kompakta trädgårdsböcker fyllda med hela sidor av nogrannt planerade trädgårdar och annat.
Jag ler flera gånger när jag läser den eftersom jag själv också botaniserat bland samma växter som hon skriver om.
Däremot hade jag ingen aning om historien bakom dem, och roas mycket av alla anekdoter Kristina bjuder på från sitt eget liv.
Då och då dyker det upp ett recept med växten, och odlingstips.
Det är en söt bok både till format och innehåll som jag kommer att återvända till fler gånger.
Vem har inte slagits med bladen med pepparrot som dyker upp överallt i rabatten, och funderat på bästa sättet att mörda den, men gett upp efter femtioelfte bladet.
Författaren visar mig både historien bakom växtens väg till Sverige och lyfter upp den till betraktningsläge där jag ges en chans att omvärdera nyttan av den. Visste du till exempel att den är excellent mot hosta och halsont? Man river roten och blandar det med tre matskedar honung, sedan tar man en sked av blandningen och låter den smälta i munnen.
Åh, tänker jag förundrat och förbannar mig själv för att jag aldrig försonats med honung och mår illa av doften av den gyllene smörjan. Mina föräldrar och min lillasyster tryckte ned skeden i honungen och lade den mot tungan med en njutningsfylld blick, medan min mage vände sig ut och in då jag som ung satt vid kvällsteet.
Jag drack inte te heller, tyckte det smakade blä.
Döläge för mig alltså. Hostan som för tillfället har tjänstgöring i min kropp blir kvar tills jag hittar andra alternativ.
I slutet av boken får jag odlingstips. Små knep som man lär sig av sin farmor eller gamla faster och håller hemliga.
Min gammelmormor var den som lärde mig allt om blommor, och buskar. Jag drivs av vetgirighet, och älskar nutidens möjlighet att surfa på nätet, leta upp allt i minsta detalj.
En sak jag också använder mig av då jag skriver mina böcker.
Om du vill ha en lättsmält bok rekommenderar jag dig att köpa den här som är tryckt hos Vulkan.
När jag fortsätter bläddra i min trädgårdstidning hittar jag en artikel som först får mig att le, sedan skratta högt.
Den handlar om en kvinna som är trädgårdsarkitekt, och hur hon låter de vilda växterna skapa harmoni i trädgården.
Ha, ha det där har jag insett för länge, länge sedan. I vår trädgård får Vildingarna komma och hälsa på när som helst.
Just nu har jag en liten testyta bar jord på två gånger två meter där jag undersöker vilka växter som dyker upp.
Ett foto kommer när blommorna slagit ut.
Nu har den fjärde juli ändrats till den femte, och det är dags att sova för att orka med morgondagens beskärning av äppelträd.
