En början-158

"Du kan väl för i bövelen sitta rakt i sadeln åtminstone?"

"Jag försöker pappa. jag lovar", snyftar Emelie och gör allt hon kan för att inte halka av den glatta sadeln som jag vet att föräldrarna gett henne i julklapp.

"Sträck på ryggen, och titta rakt fram", fortsätter pappan som står mitt i manegen med en lång piska i handen. "Din farfar tävlade, farmor likaså, och jag gör det fortfarande. Du har det i blodet min älskling. Du har det i blodet."

Han låter piskans svans vina över stoets länd, och skrattar när hon lägger öronen bakåt av ilska.

Jag står som åskådare av spektaklet, och överväger flera gånger att stiga ned i sanden och slita piskan av gubbtjyven, men står kvar, darrande av harm över hans behandling av dottern och djuret.

En ny Mac Air-värkande händer-manusredigering och nya idee´r

Det första jag gör på morgonen då jag stigit upp är att ringa UPS.

Naturligtvis har de stängt, och öppnar inte växeln förrän åtta.

Snabbt som ögat rafsar jag ihop barnens saker medan de inmundigar frukost i lugn (så gott det går) och ro.

Peter åker själv till Djurgården idag, och inte är jag ledsen över att slippa det.

Min hand krånglar, mycket beroende på kylan. Läkare har konstaterat att jag inte har reumatisk värk, men ändå beter sig min kropp som om jag har det. Kyla=värk

Följer med Hampuz till dagis, och stannar en microsekund för att titta på ett bildspel av barnen som går på en skärm. På det viset är jag med under dagen trots att jag inte är där.

Kör i busfart hemåt, och tittar noga efter så att inte älgar och andra lunsar befinner sig på vägen. Att krocka med en sådan innebär en hel del smärta för båda parter, kanske död...så det skippar jag idag.

Jag ringer UPS prick åtta och talar med en trevlig tjej som beklagar det som hänt, och ser på sin skärm att min lilla älskling kommer hit idag.

Det ska bli så kul att få en ny lättare dator. Jag bär ju alltid omkring på den.

Om bara en liten pyttestund släcker jag ned nätet och ger mig in i min mördares hjärna för att dissekera de sista bitarna av hans handlande.

Sedan...ska manuset iväg. Det pirrar rejält i magen av den tanken. Allt är så mycket enklare då det bara är jag, min dator och några vänner som sett innehållet.

Så ha nu en helt underbar dag.

P.s Nya filmmanuskursavsnitt är på g, och kommer snart ut på nätet. Håll ut bara.
D.s I morse fixade jag till det ryska intrånget på min dator. Jag hade på något underligt sätt kommit åt en inställning, och då fått rysk variant av blogger.
Tack Dakota för uppbackning.

UPS-ett serviceföretag med brist på smarthet?-snowboard-ryskt intrång på min blogg

Idag har jag stått ute i blåsten på taket och falsat för brinnande livet.

Det var inte så kallt, mest otrevligt runt öronen, med presenningar som fladdrade och träkonstruktioner som inte riktigt gjorde som jag sa.

Peter manar mig att prova på det mesta inom yrket, men mina händer gillar absolut inte läget. Det värker som besatt efter att jag jobbat med verktyg som är gjord för manshänder.

Under tiden vi jobbar kommer jag på ett nytt verktyg som säkert skulle underlätta för alla plåtslagare, inte bara mig.

Idag slant jag med borren, och lyckades borra mig i handen. Det gjorde ONT, men blev lyckligtvis inte så illa som jag först trodde. Ett ytligt borrhål var det enda som syntes.

Vid tre far vi hemåt, värkbrutna båda två. Solen lyser, och höstlöven nästan glöder på marken.

På väg hem glider vi förbi Jula och inhandlar några ljusstakar, och ett antal underställ. Det gäller att rusta sig för vintern.

Får ett meddelande om att paketet från Kappahl kommit, och rusar in på Ica för att hämta det innan jag hämtar barnen. Det är vinterkläder till Zabine som jag har mina aningar kan vara svår att få på henne.

Jag och Zabine ska gå snowboardkurs, Razmus fortsättningskurs och lilla Hampuz skidskola, så det gäller att ha bra grejer, annars fryser de och vägrar åka. Been there done that, så att säga.

Peter bygger trappa med en granne, och jag utfodrar tre hungriga barn som sedan däckar i soffan.

Jag kikar in på nätet, och hittar ett meddelande från Apple om att UPS har försökt leverera datorn men misslyckats.

Ursäkta mig...

Snart blir jag galen

Datorn skulle komma från Apple via UPS den 12:e fick jag besked om från början.

Jag stannade snällt hemma heeeeeela dagen, men ingen dator kom.

Den 13:e jobbade jag igen....

På datorn den kvällen hittar jag ett meddelande från UPS att de var här för att lämna datorn, men att jag inte var hemma.

jaha, och var är den lilla infolappen de skriver om på sin hemsida, och var är sms:et?

Grrr

Jag skickar e.mail mitt i natten, och får svar dagen därpå via telefon.

De har skickat killen igen till mitt hus, och kan inte stoppa honom.

"Hej, hej, hej....stopp nu", säger jag irriterat. "I dagens Sverige kan det väl inte vara omöjligt att få kontakt? Och varför har inte chauffören ringt mig?"

"Våra chaufförer har inga telefoner", säger kvinnan.

Hjälp, tänker jag, och undrar för mig själv vilket århundrade de tillhör. Idag borde väl alla anställda budbilar ha tillgång till telefon, och internet.

"Okej", säger jag..."skicka ut budet på fredag så stannar jag hemma då."

"Det ska vi göra",svarar hon och vi lägger på.

Idag (torsdag) ringer UPS-chauffören och berättar att han står utanför mitt hus...IGEN

Jag talar om att jag pratat med en kvinna på UPS som lovade leverera paketet(min nya dator) på fredag, och ifrågasätter företaget som inte delar ut mobiler till sina anställda.

Han berättar att de som är anställda där länge tjatat på sin chef om telefon, och att han ringer från sin privata.

Haja läget...Nu har alltså UPS skickat sin chaufför TRE gånger till Grödinge-Näs i onödan...det är en lång sträcka som säkert kostar massor.

Istället för att skicka ett sms alternativt ringa mig, och fråga om jag är hemma, åker dessa stackars killar fram och tillbaka mellan lagret och vårt hus, om och om igen.

Nyss fick jag ett mejl från Apple som säger att de tar tillbaka datorn om jag inte hör av mig till UPS.

Suck...

Nåväl, jag tänker ringa UPS imorgon, och hoppas att min dator kommer hem. Jag har tagit ut en ledig dag för att ta emot den.

Kontentan av det hela är nog att UPS skulle jag aldrig anlita. Det finns säkert företag som sköter sådant här bättre.

Som om det inte var nog har jag fått en inkräktare på min blogg.

Underligt nog syns det inte utåt till mina läsare.

Det är bloggers rubriker som är på ryska, och jag fattar noll.

Dessvärre vet jag inte hur jag ska lösa det, och har slängt ut en förfrågan på Facebook.

Nu väntar jag och hoppas att det ska lösa sig.

Ha en härlig kväll, för nu tänker jag äta glass för att kurera min värkande hals, och redigera.

En början-157

"Du får en penna, ett ritblock och ett suddigum, mer har jag inte råd med", sa mamma och lade ned två flaskor vin i vagnen.

En början-156

Hunden nosade intensivt på marken, och försvann in i skogen med kvinnan som en svans.

Fundersamt följde jag efter, men var noga med att inte visa mig.

Förhör

Eftersom jag skriver om en seriemördare började jag fundera på det här med förhör...

Hur går det egentligen till vid ett sådant, och vad gör poliserna?

Är det sådär som det är på teve? 

För att hitta svaren på detta köpte jag boken Förhör skriven av T.Bring, C.Diesen och A.Wahren

I den hittar jag förhörsregler, och lär mig förhörsteknik. Några sidor handlar om hur man förhör ett barn. Något jag har användning av i mitt pågående manus.

Rekommenderar den varmt om du som jag är vilse i polisdjungeln.

En utsikt värd massor-plåttak

Idag har jag jobbat på Etnografiska museet igen.

Kolla utsikten:

Det är Kaknästornet du ser, och ängar...stooora ängar.

Jag har ju vant mig vid höjder den här sommaren, och skakar inte lika mycket i benen då jag går upp på taken, men...ibland...känns det i magen.

Vi går upp till taket via en trappa.

Det går bra de första varven, men längst upp vajar ställningen, och man har sikt rakt ned mot marken. Det är många tankar som hinner surra in under tiden jag förpassar mig uppåt.

Men utsikten är värd flera hundra spänn. Det är så vackert att jag vill gråta.

Utsikten över taken är väl inget att hurra för, men du får ett hum om hur det ser ut.

Plåten är glashal av frosten, så det gäller att passa upp.

Efter att vi hissat upp stora plåtskivor röjer vi upp på taket, och börjar så sakteliga lägga dem.

Vinden sliter och drar i både mig och presenningarna som placerats över öppningen.

Vid halv fyra packar vi ihop, och åker hemåt. Det är köer överallt...och det dröjer över en timme tills vi stannar vid skolan.

In med ungarna i bilen, och full fart hemåt.

Nu sover barnen sött, och jag och Peter ska skriva fakturor.

Föregående natt tillbringade jag med manuset HAT och en gnutta KÄRLEK

Förhoppningsvis hinner jag jobba lite idag också.

Ha det

En början-155

Erik raglade mot dörren.
"Ut, jag måste ut", mumlade han.

I mitt hus blåser det kallt överallt-Sagolikt förlag

Idag var det dags igen...

Panik!

Klockan stod på 7.18 när vi vaknade. Jag hade i och för sig varit uppe tre fyra gånger i diverse ärenden, men det var vid fyra.

Katter som vässar klor på sängen, hundar som gnäller och vill in i vårt sovrum, ungar som pratar i sömnen...ibland är det banne mig omöjligt att sova.

Snabb frukost, sedan racing till skolan.

Hem igen med kurrande mage, för naturligtvis hann jag inte äta något själv.

Hemma står Peter och skruvar gips för glatta livet, och lyser upp då jag kommer.

Jag hinner nästan slänga i mig en macka på stående fot innan han öppnar dörren, och frågar vart jag tog vägen.

Med mackan i handen går jag ut och agerar snickarlärling.

Men fint blir det...och varmt.

Än så länge blåser det isvindar på övervåningen, och jag har ytterkläderna på. Till och med vantarna behåller jag trots att vi står inomhus.

Ser hur det sakta växer fram ett enormt rum (ca 130 kvm) som så småningom ska förvandlas till tre barnrum plus toa/duschrum.

Det är jättekul att snickra, och efter ett tag inser jag att jag kan mer än jag tror.

Utsikten härifrån är formidabel.

Vi såg en ko med kalv, och några eftersläntande svanar som låg på täkten.

Peter far iväg mot stora staden till Etnografiska museet där han ska måtta ett enormt hål på taket som vi ska täcka med ny plåt  imorgon.

Brrr, det blåser så infernaliskt där uppe, så i morgon lär jag frysa rumpan och händerna av mig.

Fötterna har fått ett par nya kängor som jag hoppas räcker till.

Nu har ungarna pulats ned i sängarna, och de lyssnar på cd-saga från Sagolikt förlag.

Och jag ska efter en snabb raid på nätet logga ut och redigera manus istället.

Ha en underbar kväll

En början-154

Salina mindes inte alls hur hon kommit till platsen hon befann sig, men värken i nacken skvallrade om att det inte var frivilligt. Röda blemmor syntes över handlederna, och håret som vanligtvis bars i en noggrant hopkringlad fläta mitt på huvudet, var utsläppt och fullt av både barr och jord.

En början-153

Med stort allvar tryckte han ned tangent efter tangent. Patrik Serlesson skulle bli författare. En stor sådan. Nu skulle de få se...alla som tryckt ned honom i toastolen, slagit honom gul och blå med kvasten fröken sopade trappan med, och framför allt alla tjejer som under hejarop dragit av honom byxorna offentligt. Nu skulle de få se...