Att läsa

"Vad gör du?", sa Emma tre år till sin storebror som satt på kanten av farfars gamla röda fåtölj och bläddrade i en Agent x9.

"Läser", svarade han, och fortsatte bläddra.

"Kan du inte läsa för mig? Snälla?"

"Äh, det är inget för småbarn"

"Snälla Jocke. Bara några sidor. Mamma sover fortfarande och..."

"Ja, ja tjatmaja. Sätt dig i stolen då så ska jag läsa."

Emma gjorde som brodern bett henne, och lutade ansiktet i händerna.

När han inte satte igång puffade hon på honom. Inte hårt, bara lite lätt.

"Vad gör du?"

"Du skulle läsa, sa du."

"Jag har ångrat mig", sa Jocke och kurade ihop sig över tidningen så att inte Emma skulle se. "Det här är inget för småbarn."

I de ögonblicket kom pappa gående från sovrummet. Han tittade från Emma som såg ledsen ut, till Jocke som bläddrade i en tidning.

"God morgon. Varför ser du så moloken ut Emma?"

"Jocke vill inte läsa för mig. Han lovade."

Pappan ryckte till sig tidningen.

"Så du kan läsa?" sa han.
Emma såg hur det ryckte i mungipan på honom, och hon rynkade ögonbrynen. Varför sa han så? Klart att Jocke kunde läsa. Han var ju faktiskt hela två år äldre än henne, och hade börjat i sexårs.

Pappa lyfte upp Emma och satte sig i stolen med henne i knäet.
"Det här vill jag höra", sa han, och petade på sonen. "Läs då."
Jocke rodnade.
"J...j...jag kan inte."
"Du sa till Emma att du kan. Ljög du då?"
"Mm", mumlade han.
"Det är inte snällt att ljuga för lillasyster. Om ni vill kan jag läsa för er?"
"Jaaa", ropade de.
"Kom och sätt dig i mitt knä då", sa pappa och klappade på andra knäet.
Jocke hoppade ned på golvet, och gjorde som han sa, sedan sträckte han tidningen till pappan och vände sig till systern.
"Förlåt för att jag ljög syrran. Det var bara så kul att retas med dig. Men jag kan faktiskt några bokstäver för vi har börjat med det nu."

Erotisk novell-11-klarglänsande verklighet

David var inte som andra män. Att utsätta sig för fara tillhörde hans vardag, och de få ögonblick han befann sig över vattenytan tillbringade han hängande över ett stup.

Han behövde adrenalinkickarna, och blev sur, och faktiskt till och med elak om han måste befinna sig i ett vanligt rum. Lägenhetens dörrar bar stora hål efter hans attacker.

Maria hade länge iakttagit sin granne, och genom googling sett vad han sysslade med de nätter som lägenheten stod tom. 

Hon blev besatt av att studera den jättelika mannen som liknade en gorilla med sina långa, muskulösa armar, och kantiga ansikte. Svart borstigt hår syntes på bröstet, och han var lång. 

För att inte missa något bosatte hon sig på golvet nedanför brevlådan.

Naturligtvis blev jobbet som journalist lidande, och hon funderade många gånger på att ljuga för de sina om att hon var allvarligt sjuk, och hade en smittsam sjukdom.

Som tur var kunde hon ta ut semester, och hade sinnesnärvaro nog att baka ihop en historia om att en vän till henne lockat med henne till utlandet, och att hon av den anledningen inte skulle vara kontaktbar.

Dagarna gick, och hon låg på helspänn natt efter natt. Hörde hur han kom gående med hasande steg uppför trappan sena kvällar, borstade tänderna, drog upp täcket, och kröp ned.

Sedan tystnad.

Tills en natt...

Maria stod i duschen när hon hörde det välbekanta ljudet av hans fötter.

Hon vred snabbt av strålen, och klev ur duschkabinen för att höra bättre.

Jodå, det var grannen. Han andades fort, och verkade ha bråttom. Det skrapade av möbler, och garderobsdörrarna öppnades och stängdes. Något klickade, och en dragkedja hördes.

Maria såg hur det bildades en pöl av vatten under henne, men struntade i det och öppnade dörren på glänt.

En stark doft av svett slog mot henne, och utan att hon kunde styra det gick de små trettiosexorna till granndörren. Handen tycktes driven av en inre demon, och lyftes upp, knackade en, två, tre gånger.

När låset vreds om och en vredgad man uppenbarade sig, släppte hon taget om handduken, och log mot honom.

"Hej", sa Maria och klev in naken.

"H...h...hej", sa David och studerade kroppen som passerade honom.

Maria vinkade åt honom med lillfingret, och blinkade med ena ögat. 

"Du har något åt mig", fortsatte hon, och gick till sovrummet.

Fönstren var vidöppna och de vita gardinerna fladdrade. Det var isande kallt trots att det var sommar.

"Vem är du?"

"Din granne", sa Maria och kröp ned under täcket medan David skakade på huvudet.

"Du är galen. Jag måste iväg. Jobbet väntar."

"Kom så får du se hur galen", sa hon och fnittrade.

Maria hade väldigt svårt att hålla fingrarna i styr. Hon ville ha honom. För första gången i sitt liv ville hon ha en man så mycket att det gjorde ont.

"Res dig upp, och gå nu. Jag måste packa vidare, flyttbilen kommer imorgon", fortsatte han, och satte sig på en stol vid sängen.

Maria betraktade det numera så välbekanta ansiktet, och skrattade. Först lågt, sedan högre och högre.

David mötte hennes beslöjade blick, tog upp mobilen, och slog ett nummer.

"Klarar ni er utan mig ikväll? Jag har en sak jag måste göra."

Han lade luren på sängbordet, och flyttade sig till sängkanten.

"Vem är du?"

"Jag är din kåta hynda", sa hon och drog med tungan över läpparna. Förvånad över sitt mod.

Plötsligt greppade Maria tag i hans handled, och drog honom mot sig.

Häpen över styrkan i hennes hand gav han med sig, och följde med.

Sakta drog hon med naglarna över först hans fötter, vidare över hälarna, skenben och lår. Stannade några sekunder i jämnhöjd med lemmen som tilltagit i storlek under behandlingen, och fortsatte över den ribbade magen, och upp mot bröstet.

David blev hypnotiserad, fascinerad över den mörka kvinnan som bearbetade varenda nerv i hans hud.

Hon tryckte in de vassa naglarna, slet sönder den vita huden med tänderna, hävde sig över honom som ett hungrigt lejon.

"Blunda", viskade hon och slet ut kudden ur örngottet. Med snabba rörelser vek hon ihop sidenet till ett långt band, placerade det över hans ögon, och knöt det bakom huvudet.

David vågade inte röra sig. Han var rädd men samtidigt vansinnigt upphetsad. Det kändes som om han balanserade på en tunn lina över ett forsande vattenfall. Det kunde när som helst gå åt fanders. När som helst...

Maria lade händerna på var sida om lemmen och drog den fram och tillbaka. Placerade munnen över ollonet, och lät tungan leka.

"Du leker med elden", mumlade David och böjde huvudet bakåt med ett stönande. "För i helvete kvinna...vem är du?"

Utan att svara drog hon med händerna över hans länder, lät naglarna rispa ord över huden.

"Min. Du är min", sa hon och lade sig över honom. Snuddade vid lemmen med magen, och pussade honom på bröstet.

"Du doftar underbart", fortsatte hon. "Du doftar man."

David hade aldrig varit med om något liknande. Han skrämdes av hennes attityd, men fångades samtidigt in av orden hon sa. 

"Varför...?" började han men stoppades av Marias hand.

"Sch...bara tyst."

Hon ledde honom in i sig, och rörde sig i en vågrörelse, in, ut, in, ut.

"För i helvete", vrålade David.

"Sch..."

Hon stoppade precis innan det gick för honom. Klev av, öppnade ytterdörren iklädd badlakanet hon plockat upp från golvet, och gick ut.

David låg stilla, lyssnade efter hennes steg, och förstod att hon lämnat lägenheten.

Förbryllad låg han kvar, kände könsdoften, och den stingande smärtan där hon bitit.

Vad i all världen hade hänt? Var det en dröm?

Han tog av sig ögonbindeln, och tände en lampa. Långa revor syntes kors och tvärs över kroppen, och lemmen darrade fortfarande av längtan.

Vilken kvinna, tänkte han för sig själv, och log. Vilken katta.

Maria skämdes först över det hon gjort. Så totalt olikt henne att överfalla någon på det sättet. Fortfarande kunde hon känna doften av hans svett, och föreställde sig de muskulösa armarna runt sig. Så nära det varit att hon haft sex med honom. Så himla nära.

Fingrarna fann bot på kåtheten, och hon andades allt snabbare, såg hur hans lem trängde djupt in i hennes, stannade kvar och tömde innehållet.

Hon måste smyga iväg tidigt imorgon, och bo på hotell tills han flyttat. Eller? Skulle han komma? Förstå vem hon var?

Resten av natten låg hon på helspänn, väntade på att dörrklockan skulle ljuda.

Att skriva för barn-Barnboksvärldar-Skriva med glädje-Barnbokens byggklossar

"Skriva barnbok? Jag? Men..."

Orden är mina när en skrivarvän säger åt mig att skriva en barnbok.

"Jag har läst några av dina tidigare sagor, och...jag tror du har talangen", fortsätter hon.

Så nu studerar jag hur man tillverkar ett barnboksmanus. 

Jag har bland annat införskaffat boken Att skriva för barn:

På Tradera hittade jag Barnboksvärldar:

Den finns också på Bokus och handlar om hur en bok kommer till.

Birgitta Fransson har intervjuat ett stort antal barnboksförfattare och fått massor av tips som hon delar med sig av i boken. En skattkista alltså.

Jag googlade vidare och hittade ännu en bok, Barnbokens byggklossar

Den hittade jag på Tradera, men läste om på Bokus.

I boken undersöker Maria Nikolajeva barnböckers uppbyggnad, något som intresserar mig väldigt mycket.

Under tiden som jag googlar ser jag en bok som står på mitt skrivbord, som en vän till mig skrivit. Att skriva med glädje av underbara Kim Kimselius.

Lena Kjerse´n Edman har skrivit flera böcker om böcker, och den här tycker jag om. I den ger hon dig en total uppvisning och inblick i vilka barnböcker som kommit ut under alla dessa år. Hon berättar på ett enkelt sätt hur författarna byggt upp sina böcker. Läs och lär.

Som du säkert förstått av tidigare inlägg är jag grundlig i det mesta jag tar mig för, så och denna gång.

Istället för att köra igång pang bom, läser jag ännu mer på nätet. Samlar...och så småningom kanske det mynnar ut i en bok.

P.s Om du har fler tips på böcker vill jag gärna ha dem.

.

Skriva självbiografi-Tre änglar och tre mirakel-Ett drama i verkligheten

Hur är det med dig?

Tycker du att texten löper fint under dina fingrar, eller är det trögt som om du tryckte ned tangenterna i sirap?

Och den där researchen du tänkte göra...hur blev det med den?

Är din bok fylld av olika Börjor som trängs i hjärnan för att komma ut först?

Eller är den som ett vitt, blankt papper?

Oavsett var du befinner dig i processen rekommenderar jag dig att ta hjälp av vänner. Skrivande sådana. Killar eller tjejer spelar ingen roll. Bara att dryfta sina tankar med någon som befinner sig i samma del av tänkande räcker.

Att kasta ordbollar till en make som inte lyft pennan på trettio år är nästan meningslöst, framför allt om personen ifråga aldrig någonsin tyckt att det är fantastiskt roligt att skriva, eller läsa.

Jag jobbade själv i många år, ja ända sedan barndomen. Ingen, ingen fick se det jag skrev, och jag skämdes som en hund då läraren envisades med att läsa upp det jag författat ihop inför klassen.

Jag som i vanliga fall var blyg, ville sjunka ned genom jorden och försvinna, aldrig mer gå in genom dörren till klassrummet.

Min lärare stöttade mitt skrivande, och min mamma likaså, men jag tyckte alla ord jag skrev ned var mina, bara mina.

Som vuxen var jag med om en händelse som ändrade mitt liv, och jag ville så gärna berätta vad som hänt för att stötta andra. Jag och mina barn nästan dog på kuppen.

Tre änglar och tre mirakel blev till 2009, då jag landat i mitt liv som trebarnsmamma.

I den berättar jag om vår kamp att få barn, och hur jag reagerade då den här synen mötte mig:

Razmus föddes i v.32+4dgr Det var första gången jag fick barn. En chockerande upplevelse. Cirka ett och ett halvt år sedan föddes vår prinsessa Zabine med  navelsträngen virad två varv runt halsen. Jag var i v.37 Hennes hjärta slog sakta, och hon var medvetslös. En rödblå hängande trasdocka av ickeliv. Både jag och Peter var övertygade om att hon var död, men läkarna blåste liv i henne.

Barnen växte, och jag tyckte livet som mamma var underbart. Vi hade tagit ett beslut att jag skulle vara hemma med dem så länge det gick. Då kom vårt lilla supermirakel Hampuz. Han är född i v.33+6 dagar

Plötsligt befann jag mig i en dimma av oro och förtvivlan igen. Pendlade mellan eufori att ha överlevt, och oro över att mitt barn skulle dö. Men lilla Hampuz var en kämpe, och kom hem en månad senare. Jag ville berätta för kvinnor som befann sig i samma situation som mig att det inte  var helt kört att få barn, trots idoga blödningar, tidiga sammandragningar, läkare som  kliade sig i huvudet, och många andra underligheter. Du hittar min bok på Bokia, men om cirka ett år kommer den ut i romanform. Flera läsare har nämligen efterlyst en tjockare variant av det som hände. De vill veta vad  folket runt oss tyckte och tänkte. Hur vi tänkte.  Men framför allt. Hur vi har det idag, och vägen dit. Det är ett stort romanprojekt jag har framför mig, och jag kommer säkert att gråta mycket. Jag såg på Bokias sida att de tycker så här:

Passar bra ihop

+	De som köpt den här boken har ofta också köpt Amandas bok (inbunden) av Katerina Janouch
	Pris för båda: 307:-Lägg i varukorgen

Okej, tillbaka till andemeningen i inlägget: I mitt arbete att skapa boken googlade jag en hel del, och hittade sajten Skrivpuff  som jag sedan blev kvar på i många år. Numera har jag joinat en grupp härliga skrivarkvinnor, och genom dem lärt mig massor. Vi träffas varannan vecka, stöter och blöter det skrivna. Ett tips alltså. Sök dig till likasinnade. Nu ska jag stänga internet och jobba med mitt manus.

En början-152

"Nästa New York", raspade det i högtalaren. "Vi beräknar att landa om cirka tjugo minuter", fortsatte rösten. 

Ninni samlade ihop alla papper som låg utspridda på sätet bredvid, och studerade för säkert sjuttioelfte gången den vackra profilen på passageraren framför. Han var ett exklusivt smycke i hennes annars alltför gråa värld, och nu skulle de umgås intensivt i hela tre månader.

Skrivarlust-REA-vakna med knän i bröstkorgen

Igår vaknade jag med en enorm lust att skapa sidor med ord.

Peter vaknade bredvid mig med huvudet fullt av tankar på sådant som skulle behöva göras innan dagen var slut.

Ingen lätt ekvation alltså.

Jag böjde mig, skrev dagens början, slog ihop datorn och följde med honom ut.

Lilla Hampuz fick stanna hemma eftersom han var dålig i magen, men framför allt bar små röda prickar. De satt lite här och där på kroppen, och dagispersonalen hade förberett mig på att de kunde dyka upp.

Vi rensade ur vår kommande hall från allehanda bråte, och ställde in de nya gipsskivorna som hittills legat under en presenning ute. Vi har redan kastat en omgång på grund av regn, och hade ingen lust med repris. 

När vi ändå var igång flyttade vi bort massor av färdigklyven ved till andra fållan.

Efter att vi sopat rent fyllde jag kärran med ved och tog in den via verandan.

Inne var det så kallt att jag tände en brasa.

Efter en liten stund hade rummet värmts upp, och hundarna låg vid kaminen.

På eftermiddagen for jag och Hampuz(som nog bara hade fredagssjukan och ville vara hemma, för prickarna var borta och magen bra) till Kappahl som hade 25% på allt man köpte.

Jag hittade en fantastiskt vacker, gladfärgad overall till Hampuz, skidbrallor till Raz, och regnbrallor, tröjor till Raz, vantar till allihop, och en varsin klänning till mig och Zabine till bröllopet.

Nästa anhalt var skoaffären där jag hittade ett par urfina, men framför allt varma kängor till Razmus. Han börjar bli kräsen på vad han sätter på sig, så det är bara att göra vågen när något passar.

Under tiden jag shoppade satt Hampuz i vagnen och spelade på surfplattan, en fantastisk barnvakt.

Hämtade barn, och for hem.

Då kom hon...migränen den förskräckliga.

Allt eftersom kvällen gick eskalerade värken, och jag la mig med Zabine redan klockan tio.

Klockan fyra vaknade jag av att hon kört upp sina spetsiga, smala knän i min bröstkorg.

En stund senare är det dags igen, ännu en stund senare igen.

Jag var trött. Det gjorde ont, och jag var less på att inte få sova när Peters telefon ringer. Det är hans kompis som ska följa honom till Möja och jobba idag.

Suckande släpar jag mig upp, och märker att ryggen ömmar rejält. Nä, stora barn ska sova i sin egen säng, resonerar jag för mig själv på väg ut i köket.

Nu har vi käkat frukost, och en disk som räcker låååååångt upp i luften väntar på mig.

Barnen spelar spel, och gappkäftarna(hundarna) leker under högljutt skällande.

Ha en härlig dag.

Tidigt

En början-151

Frost, tänkte Adrian och såg framför sig hur hans älskade rosor förtvinade. 

Han stängde av teven, och satte på sig badshortsen, redo för den dagliga simturen i bassängen. Hoppas att mamma hunnit lägga över dem säckväv, tänkte han och hoppade i. Annars fanns väl inget annat att göra än att plantera nya, eller låta rabatterna stå tomma. Ingen bodde ju där längre, och frågan var om han skulle återvända.

plattläggning-takränn-Internetkrångel

Igår var jag ute nästan hela dagen.

Gissa om jag frös? Brrr, det var så kallt att jag till slut inte kände varken tår eller fingrar.

När vi åt lunch efter att ha stått på stege och jobbat med att sätta upp ett snöräcke, tog jag helt sonika av mig skorna och hoppade jämfota inne på restaurangen för att få tillbaka värmen något sånär.

Vi fortsatte mot Fullersta och la plattorna färdigt (Peters jobb) och krattade upp alla löv. Det blev en stoooor lövhög som tronade på tomten när jag var klar.

Visst blev det snyggt? Men det var lerigt som attan må du tro, och halkigt.

Klockan tre for jag hemåt, medan Peter fortsatte till återvinningen med plast och träskräp vi samlat på oss hos kunden.

Peter fick en rolig julslips, som han tänkte använda på julafton.

Hemma hoppade och skuttade hundarna omkring. De ville ut.

När jag kom in igen började jag läxläsa med först Zabine, sedan en motvillig Razmus.

Zabine hade läsläxa, och Razzel matte.

Jaha, lite mat...sedan var det sovdags för tre små troll.

Hampuz hade underliga prickar på huden, och hostade underligt när han sov inne hos oss.

Jag laddade för att läsa korrektur på min skrivarkompis Pebbles text. Satte mig vid datorn, kopplade in internet...hm...kopplade in internet...

Nä det gick inte. Försökte m och om igen utan resultat. Jag kom in, och åkte ut lika fort.

Till slut gav jag upp.

Ibland blir det sådär här ute. Det är som om nätet inte orkar fram.

Klockan fyra i morse väcktes jag av Hampuz som var kissnödig, men visade sig ha diarre. Attans!

Han fick en blöja på sig, och vi kröp ned igen.

Nu har Peter kört de andra barnen till skolan, och jag ska hämta ved, för det är isande kallt ute. Frosten ligger som ett täcke över marken.

Idag tänker jag passa på att redigera så fort Peter och jag joxat lite med huset här hemma, och han åkt till jobbet.

Erotisk novell-10-Landsvägsprövning

"Eija, lägg av. Kliv upp nu och följ med mig härifrån."

Jespers blonda hår låg slickat bakåt, och jeansen var mörka av allt vatten de dragit åt sig. Regndropparna rann över hans kinder och dolde tårarna som rann ur de blå oskuldsfulla ögonen.

"Det var inte så här det skulle bli...inte alls..."

Jesper dröjde med orden några sekunder och drog med handen över pannan för att skjuta upp luggen som ideligen ramlade ned.

"Eija för faan...det här är inte kul..."

Hon tittade för första gången på väldigt länge upp på honom, och log...ett inåtvänt, hemligt leende som skrämde honom.

"Eija...älsk..."

Jesper bet sig hårt i tungan och grimaserade. Det var ju precis det ordet han inte på några villkor ville säga. Jesper tittade på vägen där hon låg. Den var svart och såg både kall och obehaglig ut.

Eija ljusnade i blicken och tittade forskande på killen framför sig. Hade hon hört rätt? Nej inte skulle väl en så tuff och dryg kille som Jesper Karllund säga något dylikt. Hon skakade på huvudet så att det stänkte. Regnet rann in i nacken på henne och fortsatte sin färd nedåt den smala springan på stjärten. Konstigt nog var inte Eija ett dyft rädd...trots den livsfarliga placeringen av sin ljuva lekamen. Hon fnissade och lutade ned ansiktet mot asfalten så att han inte skulle se vad hon gjorde.

Jesper satte sig snabbt på knä vid hennes sida och tog det brunbrända ansiktet mellan sina händer.

"Eija? Snälla? Vi kan väl prata om det här..."

Han suckade och lade sig bredvid henne. Vägen var hård, men faktiskt ganska varm, och inte alls så kall som han inbillat sig. Regndropparna sköt ned som små iskalla bubblor över dem, och Jesper kunde inte annat än le när han insåg det dråpliga i situationen. Han som ansågs vara den ballaste, och häftigaste killen i klassen låg som ett våp mitt i vägen och grät åt en kvinna. Herregud vilken cirkus det skulle bli om någon såg honom.

Eija begravde sina händer i hans hår och tryckte sig tätt intill. Hennes mun befann sig max två millimeter från hans, och de små brösten som låg tätt mot honom syntes klart och tydligt genom det våta tyget. Hon trevade nedåt och fann hans dragkedja. Drog sakta ned den och smekte yttersta spetsen på hans ollon med fingrarna.

Jesper slickade sig om läpparna, och smekte Eijas kind.

"Du...inte här...kan vi inte..."

Hans ord dränktes av en hög tutsignal. I ruset hade han missat käglan som for över dem, och ljudet av lastbilen.

Den körde förbi dem i en snäv krok och tutade ilsket flera gånger. Eija såg nästan galen ut när hon gränslade honom. Det mörka, långa håret var bakåtdraget och ärret på hennes kind syntes klart och tydligt i gatlyktans sken.

"Du är inte som andra.."

Hon flämtade fram orden och han lade fingrarna mot hennes mun. Girigt lät hon dem glida in och sög av dem så att han lätt kunde föreställa sig hur hennes mun skulle kännas mot hans lem.

När Eija gnuggade sig mot hans underliv kände han fruktan och åtrå strida mot varandra. Den breda vägen var inte så livligt trafikerad, men han visste att det kunde gå åt skogen om de inte flyttade sig. Hjärnan signalerade till honom att ge efter för åtrån som kvillrade, och orsakade lätta darrningar i låren.

Eija drog av sig t-shirten och stack in fingret i byxan för att tillfredsställa sig själv.

Hennes hunger gjorde att Jesper inte klarade av att låta bli henne. De grova händerna drog ned dragkedjan i hennes jeans och placerades på var sida om hennes kropp. Bältet med den stora dödskallen krånglade lite innan det gav efter, och Eija andades fortare och fortare.

Med en lätt knyck drog han ned byxorna och log lite när han kände asfalten möta hans bara kropp. Millimeter för millimeter tog han sig in i hennes kropp. Varm och villig på gränsen till tant, men ack så härlig. Jesper fann strax rytmen och lät sig dras med.

Eija drog med de rödmålade, långa naglarna över hans rygg och skrek, nästan vrålade.

"Fy faan vad du är galen" , sa Jesper, kysste henne och lyfte upp henne i sina armar.

Hon log saligt och lade armarna runt hans hals. Med näsan tätt mot hans öra viskade hon: "Medge att det är häftigt?"

Jesper ställde ned Eija vid vägkanten brydd över hur han skulle leverera sin ord.

 "Du...det går inte...du är tjugo år äldre än mig..."

Hon lade huvudet på sned och log.

"Och?"

Jesper ville ta henne i famnen och stanna där för alltid, men stoppade sig själv.

"Jag vet att ålder bara är en siffra, men allvarligt talat vill jag inte ha ett förhållande ännu. Du är underbar Eija, och jag vet att vi skulle få det jättehärligt...men...jag vill testa andra...leva livet."

Hon tittade på honom några sekunder, sedan gick hon. Regnet skvalade och inte en enda del av hans kropp var torr.

Några meter bort stannade Eija och vände sig om.

"Du vet vad du går miste om, eller hur?"

Minnet av alla galenskaper hon lurat in honom i gick som en film i huvudet på Jesper, och han log för sig själv. Eija var ingen vanlig kvinna...hon älskade att leva precis på kanten av dödseggen och hade många gånger nästan trillat ned. Jesper tyckte att det var både spännande och galet idiotiskt.

"Jag vet."

Han vinkade med handen och gick åt andra hållet.

En början-150

Det lilla nystanet av lila, och gult snurrade iväg när kattungen slog till det med tassen. Hon följde efter, slog till det igen, och såg inte handen som närmade sig.

Döden var ögonblicklig. Hon hann inte ens värja sig innan den smala nacken knäckts av.

Han som gjort det log nöjt, gömde det lilla djuret innanför tröjan, och skyndade sig ut.

Erotisk novell-9-Längtan

Resan började med att jag nästan missade den förbannade bussen, och när chauffören motvilligt stannade fräste han något på sitt lands språk och tittade elakt på mig.

Jag visade upp mitt kort och satte mig på första bästa plats. Magen på hade antagit en klotrund valfiskform, och mitt ansikte var vått av svett.

Den lilla bebisen som simmade runt därinne struntade i att det var trettiotvå grader ute, och strålande solsken. Jag längtade mig fördärvad efter en stor iskall öl och ett redigt knull.

Ja du läste rätt. Månaderna utan något sexliv hade förvandlat mig till en tjutande katt i mars som ålade runt och skrek efter sex. Jag försökte övertala min man som kallsinnigt påstod att läkaren inte tillät något sex över huvudtaget eftersom lillan låg läskigt nära moderkakan som hotade att brista vid varje inträngning.

Jag hade gjort allt i min makt och bytt ut de stora tältliknande t-shirtarna till vackra negligeer,  och underbara lövtunna trosor som gränsade till för mycket. Alla mina ansträngningar satte fart på mannens Petternicklas som stod i stadig givakt när vi lade oss, och darrande längtade efter mer.

Likt en kunglig vakt nekade min man mig att ens ge honom en avsugning och tyckte att jag skulle läsa en bra bok istället.

När jag satte mig mötte mina ögon en stor man i sina bästa år.

De bruna ögonen glimmade till av intresse och mitt sämre jag tog genast chansen. Bussens skakande gjorde så att jag kunde lägga min hand tätt intill hans lår utan att det skulle se underligt ut, och jag öppnade till min rock så att han kunde se min mycket korta kjol som visade upp benen jag inte var alltför mallig över.

Han blickade nedåt och lade sin hand invid min.

Sakta lade jag ena benet över det andra och lät knäet luta mot hans lår.

Han flämtade till och tittade på mig.

Bussen stannade vid en hållplats och några ynglingar gled nonchalant in i den och ställde sig mitt i gången. Med benen brett isär, och en hand hållandes i en av de där remmarna som sitter i taket ställde de sig så att jag fick full insyn på deras organ. Eller, nja…naturligtvis hade de byxor på, men de var tajta så tajta och min fantasi var just nu inte att leka med.

Mannen följde min blick och skrattade till, sedan lät han handen glida in mellan mina lår. Sedesamt drog han ihop kappan över dem med andra handen och log vänligt.

Jag såg på hans dimmiga ögon att tankarna var riktade åt samma håll som mig, och jag uppbådade all styrka jag hade och kastade blygheten överbord. Jag öppnade dragkedjan på jeansen och lade handen på hans lem. Mannen stönade till och kramade min hand. Med lätta smekningar tog han sig in i mitt heligaste och gled omkring med fingret. Omvärlden ändrade färg och jag log lyckligt när jag nådde en blixtrande orgasm som gjorde att jag skrek till. 

Rodnande tittade jag ned i golvet och visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen, men kände att mannen tog min hand och pussade på den.

”Tack för att du förgyllde min dag vackra kvinna.”

Innan jag hann säga något hoppade han upp från sin plats och försvann ut genom dörren. Glatt vinkande gick mannen sin väg och jag lade min darrande hand över magen och möttes av en trotsig spark.