Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



20 mars 2011

TEMA Lojal

Den lilla vita varelsen satte upp sin fot på mannens stela, vita kropp och slickade hans ansikte, men fick ingen respons. Gnällande krafsade hunden på sin husse, och gjorde allt för att väcka honom utan framgång.

Dagarna gick, och varje gång hunden hörde någon passera utanför lägenhetsdörren sprang den upp från den ruttnande kroppen och krafsade på dörren för att sedan snabbt återvända. Dess kropp var mager, och det luktade urin och bajs där den gjort ifrån sig vid dörren.

När en vecka passerat spred sig stanken från liket och avföringen ut genom smala springor, och polisen bröt upp dörren för att hitta Gregor Andersson. Ovanpå honom låg hunden flämtande av matbrist. Toaletten hade fått agera vattenskål, och gjort så att den lilla varelsen överlevt.

När polismännen kom in genom dörren ställde han sig på vacklande, darriga ben och morrade ilsket.
En kvinnlig polis tog på sig handskar och lyfte upp hunden i famnen för att ta med den ut.
Grannarna stod vid porten med tårar i ögonen och tittade på den lille lojale tjänaren.

3 kommentarer:

  1. Tills döden skiljer oss åt...

    SvaraRadera
  2. Som sagt, hundar är lojala in i döden.

    SvaraRadera
  3. Lille, fine vovven. Jag blev alldeles ledsen av att läsa.

    SvaraRadera