Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



11 mars 2011

TEMA Prövning

Stånkande tog hon sig de sista tre metrarna och ramlade sedan ihop i en hög på backen. Hjärtat slog så hårt att hon hörde det i öronen. En svag blodsmak kändes i munnen och det snurrade i huvudet av syrebristen.
”Kimmy? Var är du?”

Katrin reste sig långsamt upp med hjälp av ett nästan ruttet träd som låg över stigen. Hon måste vidare, måste…
”Kimmy? Jag tänker inte…”
Orden stoppades av en tjäder som förskräckt flaxade upp, och mannen som kom efter henne lade förskräckt handen för ansiktet.

Det var exakt i den sekunden Katrin beslöt sig för att bli jägare istället för jagad. Hon hukade i buskarna och tittade sig omkring i terrängen så gott hon kunde. En liten bit bort låg en kraftig gren som skulle bli ett perfekt vapen.

Katrin ålade sig försiktigt närmare och närmare.
”Kimmy?” Mannens röst var äckligt lirkande och hon hörde ilskan lysa igenom den. Hon greppade tag i änden på grenen och drog den mot sig, centimeter för centimeter.

När Katrin fått ett ordentligt grepp gömde hon sig bakom trädet som stod så ståtligt vid stigen. Steg närmade sig….
”KIMMY för i helvete, jag tänker inte skada dig! Jag vill bara prata!”
Katrin log inåtvänt. Just det ja, prata var det. Hon mindes förra gången de pratade.

Sjukhuspersonalen visste inte åt vilket håll de skulle titta när hon kom in. Blodet rann från såren i ansiktet, och snaran han placerat runt halsen satt kvar. Katrin teg den gången, och han lovade bli bättre. Men aldrig mer skulle han få röra henne, ALDRIG mer!

Mannen kom gående på stigen, och Katrin höjde den tjocka grenen.

Efteråt var allt svart…hon mindes ingenting av händelsen. När Katrin vaknade låg Sebastian död bredvid. Huvudet var bara en enda äcklig massa av blod, hår och jord.

8 kommentarer:

  1. Spännande berättelse. Bra skrivet!;-)

    SvaraRadera
  2. Spännande och ruskig! Fy för att uppleva något sådant! Det skär i hjärtat, och du fångade mig med dina ord!

    SvaraRadera
  3. det är så märkligt att man kan känna sympati med den som dödar...

    SvaraRadera
  4. Jag fastnade på en gång och tankarna började mala på. Vad hade hänt tidigare, hur länge och vad hände sen?

    SvaraRadera
  5. Otäckt och trovärdigt berättat

    SvaraRadera
  6. Ja jag är inte ensam med mina "sjuka" fantasier.
    Bra berättat

    SvaraRadera
  7. Bra och spännande! Jag har även jag skrivit om att bli jagad, så att säga :-).

    SvaraRadera