Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



5 april 2011

Tandläkarskräck

I samma sekund som den vita tröskeln passerats slår panikens klo sig till ro i mitt inre, och vägrar försvinna. Varje sekund blir till en evighet, och tidningarna som står placerade i ett ställ hånskrattar åt mig.
Klockans visare rör sig med höga ”Tick-tack, tick-tack”

I stolen flackar min kropp mellan att springande fly därifrån, eller på vuxet vis ligga kvar och vänta.

Doften i rummet blir tio gånger starkare, och biter sig in i mitt sinne, medan knivskarpa tumnaglar trycks in i handens övre del.
Rädd så rädd och liten, så liten ligger jag som en dömd och väntar först på sticket av bedövningsnålen, sedan ljudet och smärtan som inte finns.

Borrens illande, surrande läte gräver irrgångar av minnen och smärta i hjärnan, och smärtan kommer före känslan.

Efteråt känner jag trots allt en liten seger över mig själv. Jag gick dit på egna stapplande ben, och låg kvar.
Hålet är lagat och hon säger något jag inte riktigt uppfattar först, men sedan får tillfälle att höra igen.
”Vi syns nästa år.”

Ord som för mig ter sig som envisa gnagande lämlar som inte fattar att de gått fel.
När skall vetenskapen uppfinna något som lagar utan att smärta.

En svullnad som känns, men inte syns är kvittot på mitt besök, och en tusenlapp är kostnaden för mitt mod

1 kommentar:

  1. Själv har jag inte tandläkarskräck, men kan ändå snudda vid de där känslorna du beskriver. Usch! Jag tycker mycket om raden "Ord som för mig ter sig som envisa gnagande lämlar som inte fattar att de gått fel". Bra bild.

    SvaraRadera