Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



2 mars 2012

Gåtan är inte löst-första boendet

Gåtan med skriket inatt är inte löst, och jag börjar undra om det var kvinnan i huset på täkten som skrek. Tyvärr döljs mer än man anar bakom stängda dörrar som ibland står på vid gavel, men ändå ignoreras.

Jag och barnen har gått runt i omgivningarna och letat efter blodspår, eller i alla fall några hårtussar från kattstackarn, men...nej inte ett spår.

Solen har lyst hela dagen och vi har varit ute i flera timmar. Men det var isvindar, så det var tur att vi kom ihåg att sätta på oss mössa och vantar. Hundarna var alldeles tossiga av vårkänslor.

Mitt på dagen jobbade jag med matematiken med Razmus , som först dissade mig alldeles, sedan visade halvt intresse, och slutligen började samarbeta. Jag var redo att kasta böckerna i papperskorgen när det hände, så tack och lov hjälpte det att jag tjatade.
Tänk om jag anat hur mycket tjatande jag skulle gå igenom som mamma och flickvän. Urrk! 
Jag hatar att tjata, men sällar mig in i ledet där alla andra står.

Nu i dagarna är det mycket diskussioner om singelliv och första egna boendet här hemma. Anledningen är att vår älskade barnflicka har flyttat hemifrån till en egen lägenhet.

Jag minns min första lägenhet som jag hyrde i andrahand i Gävle. Den var bara på arton kvadrat, men ett himmelrike. Hela situationen var ett himmelrike förresten. Tänk bara att slippa stiga upp i ottan för att utfodra djuren innan skolan börjar, och efter det duscha iskallt eftersom vi inte hunnit elda så pass att det var varmt. Brrr...
Det fanns ingen telefon och inget kök, bara ett litet kokskåp.
Men ett stort härligt badkar fanns det, och en dörr att låsa.
Hm...låsa ja...det tog några veckor innan jag fattade att man låser låset och tar ur nyckeln, inte låter nyckeln sitta kvar nätterna igenom.
Mamma och pappas hus låstes aldrig, så vem som helst kunde trilla in.

Nåväl, min lägenhet hade gräsgrön tapet och lika grön heltäckningsmatta. Nu vet jag att mina barndomsvänner skrattar, för de hälsade på flera gånger, och skrattade gott åt eländet.
Läget var perfekt. Femtio meter till centralstation och stadens nöjen.

Allt det där blev glasklart då vi pratade om att flytta till eget, och jag berättade några anekdoter från mitt liv som singel i Gävle.

Nu ligger barnen och tittar på BILAR 2, en sorts skruvad James Bond fast för barn, och med en bil som huvudkaraktär. Hampuz har säkert sett den tusen gånger.

Peter jobbar över, och snart lägger sig lugnet över vårt vackra hus, och då...skall jag skriva på manuset.

Ha en god kväll
Kram



2 kommentarer:

  1. Spännande att gå på "mordjakt". Ja, det var tider det när vi var unga. Kom att tänka på det när jag var i Mexiko där allt var väldigt spartanskt, men människorna var mycket lyckliga och hade stor sammanhållning.
    Kram Kim

    SvaraRadera
  2. Ja det var lite spännande, men tyvärr hittade vi inte offret. Ha, ha
    Just det där spartanska i Mexico var väldigt mysigt. Människor umgicks mer mellan generationer än vi svenskar

    SvaraRadera