Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



20 april 2014

En början-627

Syrgastältet runt faster Ruts säng rörde sig i taken hon andades, eller andades förresten, mer väste. Jag mindes de gamla glasburkarna som stått på balkongen, fyllda med halvrökta cigarrettfimpar. Min kära faster inbillade sig nämligen att om hon inte rökte det sista på den stinkande pinnen, skulle hon aldrig få cancer. Ack så fel hon hade. Nu låg en utmärglad figur innanför de genomskinliga väggarna och tittade på mig med ledsna ögon. Hon gjorde tecken och slog med sin kloliknande hand på täcket, kallade på vår uppmärksamhet genom att grymta. Läkarna hade tagit bort allt. Innanför den tunna huden som mer liknade gamla pergament fanns nu inget. De höga kindknotorna liknade smala, knotiga avsatser, och armarna hade reducerats till smala pinnar utan kraft. Maten intogs via en knapp i magen och jag funderade många gånger på att ta kudden, öppna dragkedjan på tältet, och lägga kudden över ansiktet jag inte längre kände igen. Det var mest humant. Ingen förtjänade att ligga så här, att vänta på att dö medan smärtan rasade runt i kroppen, och cancern långsamt åt upp allt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar