Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



30 augusti 2014

En början-719

Älvorna delade svamparna i två delar och lade dem i korgarna de spänt fast på den blåskimrande skalbaggen. Ekorrarna försökte hjälpa älvorna men var mest i vägen. Långt uppe i skyn flög svalorna och fångade myggor som skulle bli älvorna och deras vänners lunch. Högt uppe i den gamla eken som stod ute på ängen kilade några nyfikna vesslor. Deras smala ansikten tittade med jämna mellanrum ut mellan grenarna. 
"Vi behöver mer frukter", ropade Pamela med klingande röst. "Det blir torrt att bara äta svamp."
"Jag fixar det", visslade blåmesen och flög iväg med en väska dinglande över kroppen.
Duvorna hoppade omkring på marken och åt korn som bonden tappat vid tröskningen. Det var väl känt att av dem fick man ingen hjälp. "Latare fåglar får man leta efter", muttrade Älvpojken och slog ilsket med vingarna när en duva kom för nära.
Plötsligt dalade svalorna mot marken. En efter en for i baken med hårda dunsar och låg stilla så stilla.
Det blev tyst.
Älvpojken smög närmare de döda fåglarna och petade försiktigt på en av dem. När den inte rörde sig tog han ytterligare ett steg närmare och lade handen över fågelns hjärta.
"Stendöd", sa han och gick mot nästa fågel.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar