Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



6 oktober 2014

En början-738

"Grattis. Du har vunnit en miljon kronor", sa rösten i telefonen. "Nu behöver jag ett datum då vi kan ses och underteckna checken."
På något underligt vis lyckades jag stamma fram både adress och titta i min dagbok efter ett bra datum att träffas. En miljon, tänkte jag hela tiden. En jävla miljon. Vad i helvete gör man först? Ringer till mamma och pappa och skriker dem döva? Eller, tar kontakt med banken för att lösa alla lån? Blir skuldfri?
Jag satt tyst och tittade på en fluga som surrade mot fönstret. Kraften att öppna och släppa ut den fanns inte. En spindel kom krypande på fönsterkarmen. Närmade sig flugan.
Dörren in till vardagsrummet öppnades och jag vände mig mot Petra. Hennes långa, mörka hår låg slickat mot huvudet. Hon var nyduschad och luktade gott.
Jag vände huvudet mot fönstret igen. Tittade ut och såg några vackert färgade fåglar sätta sig i trädet utanför. Grenarna gungade av tyngden och någonstans långt inne i hjärnan fick jag namnet, Sidensvansar. Mina fingrar smekte över valkarna på soffan. Vi skulle ha råd att köpa en ny, och vår gamla, rosthög till bil kunde bytas ut. Naturligtvis skulle min lillasyster få massor, och mina föräldrar.  Vi kunde till och med flytta till ett hus. Ett eget, som ingen annan kunde ta ifrån oss. Oss förresten. Petra hade talat om att hon ville vara fri. Göra som hon ville. Att det kanske var bäst att vi skiljdes åt.
"Jag har vunnit", sa jag till fönstret. "En miljon kronor."
Jag hörde dörren slå igen innan jag talat klart.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar