Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



9 november 2014

En början-764

Jag iakttog de smutsbruna tänderna och kände hur maten jag nyss ätit åkte upp. I hans skägg såg jag delar av frukosten vi ätit på morgonen och tandkräm som stelnat. Mannen petade med kniven mellan tänderna och fångade upp en skinkbit. Glasögonen var både repiga och smutsiga. Jag såg att fingrarna hade mörka stråk och undrade för mig själv om han någonsin hade tvättat händerna. Små, svarta hårstrån täckte den nedre delen av fingrarna och fortsatte över handryggen. 
"Jag trodde du var min pappa", sa jag och drog bordsduken mellan fingrarna. "Har alltid trott."
Mannen grimaserade: "Det trodde jag med ett tag. Tills din hora till morsa sa sanningen."
"Säg inte så där. Mamma är en fin kvinna. En dam."
"Sådana är sällsynta numera", sa han och stoppade in en stor snus under överläppen. "Hon betedde sig inte som en i alla fall. Hon ljög mig och de andra full med sina sanningar."
"Det är hennes uppfostran", sa jag lågt och släppte duken. "Jag kunde ta mig därifrån. Inte hon."
"Om man går med i en sekt får man skylla sig själv. Det är säkert någon av männen där som är din pappa. Gubben hade ju sex kärringar samtidigt, varför inte en älskarinna eller två."
"Vet du varför hon gick med i det där?"
"Letar inte alla människor efter något som kan svara på vem de är?" sa mannen och drog med handen över skägget. "Någon som älskar en trots brister och fel."
"Varför ljög hon om att du var min pappa? Har ni varit ett par?"
"Fråga henne. Om du överhuvudtaget får chansen att prata med henne. Ditt avhopp från sekten har nog klippt bandet mellan er. Vi hade en kort fling för länge sedan."
När han reste sig ville jag ta tag i hans arm och tvinga honom sitta ner, men insåg med tungt hjärta att jag inte hade någon rätt att göra det.
"Lycka till", sa mannen och spottade ut snusen medan han gick mot parkeringen.
"Vad heter du? Jag vet inte ens det", sa jag och såg att han haltade. 
"Sigvard. Efternamnet är egalt."
Jag såg honom gå in i en husbil som hade stora rostfläckar. Nummerplåten satt på sned och var fasthållen av en silverfärgad, tunn tråd. När han startade motorn hackade den till och ett stort, grått moln syntes bakom bilen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar