Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



18 maj 2015

En början-891

Maja gömde sig i damrummet. Hon kallade det så eftersom någon strukit över symbolen med en rullstol och satt dit en stor bild på en kvinna i gammaldags baddräkt. Första gången hon sett bilden hade hon reagerat våldsamt och slagit hårt mot träet. Det väckte så många minnen att se kvinnan. Farmor hade haft en liknande baddräkt, men i rött. Maja kunde än idag känna tvåldoften när hon tänkte på farmor. I princip använde Maja aldrig offentliga toaletter, men den här var speciell och hon smög ofta iväg från de andra och satte sig på den vita kalla sitsen medan hjärnan fick jobba som den ville. Sorlet från tillställningen kom in genom ventilationsrören och hon kunde till och med urskilja en del vänners röster. Vänner förresten, de var bara ytligt bekanta och människor hon tillfälligt vistades väldigt nära. Fyrtio år gammal befann hon sig på en skola långt hemifrån, borta från trygga famnar och sin säng. Och allt berodde på henne själv - en dum dröm att bli något innan hon dog. Hur skulle hon kunna bli veterinär? Hennes betyg i matte och engelska var mer än urusla och det verkade som om det hon läste åkte ut lika fort igen. Ändå tragglade Maja vidare. Hon ville så gärna uppfylla drömmen att jobba med djur.
"Så det är här du gömmer dig."
Rösten på andra sidan dörren tillhörde Renee. Hon var privilegierad av livet med rika föräldrar och en snabb hjärna. 
"Jag gömmer mig inte", sa Maja och reste sig upp. "Jag sitter här och funderar."
Renee skrattade.
"Det är sant. Jag funderar på vad som är viktigt här i livet. Gör du aldrig det?"
Renee knackade på dörren. "Förlåt. Kom ut nu. Fundera hinner du sedan."

När de kom ut i matsalen som för tillfället inretts till danssalong, vände sig många om och tittade på Maja. Hon var äldst på folkskolan och många såg upp till henne, tyckte det var en stor bragd att plugga vid den åldern. De ville vara som henne. Ha lika vackra kläder. Hennes hemsydda klänningar var som vackra fjärilar och de unga kvinnorna försökte förgäves kopiera hennes stil. Majas mörka hår var som vanligt uppsatt i en vacker svinrygg som visade en smal nacke och den blåa klänningen låg i tunna skikt över varandra. Två smala band var välvda över hennes axlar och visade en tatuering som började blekna bort.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar