Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



22 maj 2015

En början-894

En kvinna stod på berget och väntade på mig. Hon hade skickat ett SMS och berättat exakt var, och dessutom sänt med ett fotografi. En snygg tjej som verkade stabil på alla sätt.  Ändå tvekade jag.
Var det här rätt sätt att träffa någon? En blinddate efter att vi chattat några gånger på nätet och pratat om oss själva så mycket att jag blivit spyfärdig. Jag hade aldrig någonsin vänt ut och in på mig på samma sätt, och var tveksam över om vi skulle ha något mer att prata om.
Jag var tvungen att hålla cykelstyret med båda händerna för att den inte skulle tippa av tyngden från cykelkorgen fylld med en massa frukter och smörgåsar, vin- och vattenflaskor.
Om jag själv fått välja hade jag helst träffa henne på ett cafe fullt med sorl från andra människor. Det var enklare. Jag kunde gå om mötet blev pinsamt eller underligt.
Sara, som hon hette ville inte göra det. "Kan vi inte ha en picknick istället. Det är både mysigt och intimt", hade hon skrivit.
Blombuketten jag valt bestod av blåa och gula blommor, blandat med gröna blad. En lagom samling som inte signalerade något.
Pustande tog jag mig uppför sista backen och såg en gestalt stå och vinka under en stor ek med långa, tjocka grenar. Jag vinkade tillbaka och kände svetten rinna nerför ryggraden och landa strax över rumpan och breda ut sig till en stor, blöt fläck. En snabb sniff under armarna bekräftade tesen roll-onbolaget haft i sin reklam. Det luktade fortfarande havsbris och det fanns inga våta fläckar.
Jag kunde fortfarande låtsas att jag bara vara på drift i landskapet och inte visste vem kvinnan var. Nej, fel, det kunde jag inte alls. Jag hade vinkat och bekräftat vår vänskap. Attans. Tankarna snurrade i skallen och stegen upp gick fort.
Kvinnan som mötte mig var inte bara vacker. Hon var enastående vacker. Det röda håret räckte långt ner över höfterna och ögonen fick mig att tänka på en lagun i karibien jag en gång för länge sedan badat i. Hon gick med vaggande gång och höftskynket som räckte till fötterna, fladdrade upp och blottade ett brunbränt ben. Hennes tånaglar var målade med turkos nagellack och över händerna hade hon mörkbruna hennatatueringar.
"Hej", sa jag.
"Hej du", svarade hon.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar