Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



2 februari 2016

En början-1000

"I can´t help you. I´m very sorry, but I have no ..."
Guiden drog gång på gång över hakan med ena handen och ögonen var blanka. Jag såg att Marias röda jacka låg på stenarna bredvid forsen, och hennes flugspö hängde i en buske som lutade sig över vattnet. Vad hade hänt?
Jag letade efter hennes ryggsäck, men hittade den ingenstans. Rakel som vi lärt känna nere på hotellet för några dagar sedan verkade faktiskt mer engagerad än guiden som mest stod och ojade sig. Rakel gick fortfarande i samma kläder som igår och hade inte sovit en blund.
Tre män kom gående på andra sidan och vinkade till oss. De höll i en svart tröja i handen och pekade åt mig att gå mot brofästet.
Stenarna rullade undan och jag såg läskedrycksburkar som plattats ihop och gömts mellan dem. Cigarrettfimpar skvallrade om att stället besökts ofta.
"Mosquito", sa Rakel och pekade på min kind. "Take away."
Jag slog ihjäl myggan med handen innan den hann sticka mig. Det fanns fler insekter här än någon annanstans i världen, och det verkade som om de gillade mig.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar