Beata reste sig upp från golvet med ett högt suckande. ”Åh, dumma mamma! Det är ingen skola idag…vi har ju höstlov.” Hon satte sig ned igen och fortsatte klistrandet av de rödbruna löven som mormodern gett henne. En silverfärgad ram låg på bordet och väntade på att få omfamna konstverket som flickan fnulat ihop.
Bilden gav Kerstin flaschar från barndomen som smärtade. Hon visste precis vart löven kom ifrån. Trädet som nästan täckte barndomshemmets lummiga gård hade varit hennes fristad när fadern kommit alltför nära. Kerstins tittade på sina händer och såg de långa kraftiga livslinjerna. Livet hade varit tufft mot henne, men hon stod fortfarande upp och hade till och med lyckats få en dotter. En alldeles egen skärva av sig själv.
Hon vaknade ur sina drömmerier och gick fram till den 7-åriga dottern och kramade om henne. ”Om du skall få någon lön för mödan älskling måste vi åka ned till staden och köpa en speciell sorts spray som fixerar löven. Sätt på dig jackan så åker vi iväg.” Hon tittade länge på konstverket och såg med sina mycket erfarna ögon att Beata bar talang för det konstnärliga. ”Annars smulas allt det här sönder på några veckor, och det vill vi inte. Ellerhur?” Inom sig kände Kerstin en knut av allvar och önskade som många gånger förr att hon kunde vrida tiden tillbaka och göra allt det onda ogjort. ”Morfars begravning är på söndag. Vi kanske skulle lägga din tavla på kistan som ett farväl?” Beata tittade allvarligt på mamman och ett försiktigt leende syntes.
Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården och hjälpa dottern tillbaka till livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Läkarens bedömning
Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
-
Igår var jag ju på skrivkurs för första gången. Tyvärr missade jag den första gången eftersom familjen låg hemma i maginfluensa, däckade o...
Jag gillar när det finns flera generationer, historen kan skifta så mycket då.
SvaraRadera"En alldeles egen skärva av sig själv" är en helt underbar mening. Ser framför mig hur Kerstin har fått hårda slag gått sönder, plockat ihop så många bitar hon kunnat, gått vidare fått flera slag. Kanske till och med Beats pappa var ett av de slagen, där en skärva slog sig fri och fick ett eget liv? Eller så har du tänkt något helt annat=)
Åh man vill höra resten också....
SvaraRadera"fnulat ihop"? Roligt uttryck! Vemodig ton i berättelsen som är fin.
SvaraRaderaGillar som man säger på facebook.
SvaraRaderaDen här texten rymmer så mycket mera än de ord man kan läsa.
SvaraRaderaSå vill även jag forma mina texter.
Låta läsaren leta sig lite egna vägar.
BRA!