TEMA Lov, löv, lön

Beata reste sig upp från golvet med ett högt suckande. ”Åh, dumma mamma! Det är ingen skola idag…vi har ju höstlov.” Hon satte sig ned igen och fortsatte klistrandet av de rödbruna löven som mormodern gett henne. En silverfärgad ram låg på bordet och väntade på att få omfamna konstverket som flickan fnulat ihop.
Bilden gav Kerstin flaschar från barndomen som smärtade. Hon visste precis vart löven kom ifrån. Trädet som nästan täckte barndomshemmets lummiga gård hade varit hennes fristad när fadern kommit alltför nära. Kerstins tittade på sina händer och såg de långa kraftiga livslinjerna. Livet hade varit tufft mot henne, men hon stod fortfarande upp och hade till och med lyckats få en dotter. En alldeles egen skärva av sig själv.
Hon vaknade ur sina drömmerier och gick fram till den 7-åriga dottern och kramade om henne. ”Om du skall få någon lön för mödan älskling måste vi åka ned till staden och köpa en speciell sorts spray som fixerar löven. Sätt på dig jackan så åker vi iväg.” Hon tittade länge på konstverket och såg med sina mycket erfarna ögon att Beata bar talang för det konstnärliga. ”Annars smulas allt det här sönder på några veckor, och det vill vi inte. Ellerhur?” Inom sig kände Kerstin en knut av allvar och önskade som många gånger förr att hon kunde vrida tiden tillbaka och göra allt det onda ogjort. ”Morfars begravning är på söndag. Vi kanske skulle lägga din tavla på kistan som ett farväl?” Beata tittade allvarligt på mamman och ett försiktigt leende syntes.