Glasprismor som klirrar
Ett pappersark lyfter från skrivbordet och fortsätter ned på golvet
Känslan av att inte vara ensam
Alla har vi varit där någon gång
Om inte i drömmen, så i vaket tillstånd.
Rädsla
Raseri
Vanmakt över att inte kunna se
En dörr stängs
En annan öppnas
Ett underligt ljus syns utanför dörren till rummet
Kommer och går i styrka
En vindpust mot kinden trots att dörren och fönstret är stängda
Obehagskänsla som ger rysningar, och hår som står
Osynligt för ögat
Vakande
Spöken?
SvaraRaderaGillar den återhållna tonen. Orden som inte sägs.
SvaraRaderaÄr det de döda som finns runt oss som orsakar känslan? Snyggt!
SvaraRaderaHmm, spöken? :)
SvaraRaderaLäskigt och mycket bra skrivet!
SvaraRaderaDen där otäcka känslan har jag känt många gånger....
Jodå, nog syftar jag på andar och spöken alltid. De där som vi kan känna och ana, men inte riktigt se, och framförallt inte riktigt veta om de finns.
SvaraRaderaBra! De ord som inte sägs, ja! Tycker jag om.
SvaraRadera/Cissi (har problem med inloggningen därför skriver jag som anonym)