Är sex en nödvändig ingrediens? Och vad är det som händer med våra barn?

Oavsett vilken genre av bok eller film som kommer ut handlar den delvis om sex. Ibland är det mycket naket, ibland mindre. Själv gillar jag det som inte visas, bara anas. 

I dagens Sverige kan barnen se porr när som helst under dagen, och det är mer och mer vanligt att ungarna är fullärda inom sexgrenen då de börjar skolan där en generad lärare skall lära dem allt han eller hon kan.

En stilla undran är om det gör någon som helst skillnad i boken/filmen om det är mycket naket?

När jag gick på Manuspiloternas filmmanusförfattarutbildning fick jag prova på att vara intim med en kollega som jag knappt lärt känna, och gissa om jag var nervös? Nu blev det inte mer än en enkel kram, och hålla om, men jag lärde mig att det inte alls är så enkelt att göra dylika saker som skådespelare.

Mina kamrater skrattade åt min reaktion, men satte det i halsen då de själv fick testa på.

Jag är född 1964 och hade en sexfri teve som liten. Inte heller fanns det fjorton olika kanaler eller femtioelva olika sajter på datorn där jag kunde se vuxna människor ha sex. Dessvärre har det eskalerat i rasande fart, och idag fläker vanliga Svenssons ut sig i pressen och berättar villigt om hur de gör i sängen.

Nu vet jag av erfarenhet att sänglivet ofta diskuteras på tjejträffar, och det på ett sätt som skulle få killarna att baxna. Tjejer lägger sina män på offerstenen och dissekerar honom inifrån och ut, berättar hemligheter som jag anser skall stanna mellan ett par.

Men, men...en väninna till mig har alltid klagat på att jag är en jävla moraltant, och hon kanske har rätt, men det står jag för. Ibland är det bra att värna om sitt eget.

Med bloggandet har en strid ström av tjejer blommat fram som villigt delar med sig av allt. Även det i sängen, och fotografierna skulle lätt kunna platsa i en porrtidning.

Det här skrämmer mig...

Är det underligt att ungarna får komplex när det anses helt normalt att fettsuga sig som artonåring, eller...varför inte sätta in lite silikon i tuttarna och bli utvikningsbrud?

Min granntjej är arton år och mycket klokare än alla dessa tjejer. Hon dissar allt vad operation heter, och försöker gå ned de där extrakilona som smugit sig på under julens frosseri genom att äta smartare och hoppa av bussen en station tidigare för att gå resten av vägen.

Min lilla stinta är sex år, och redan hör jag att flickorna diskuterar vikt och utseende i skolan. Kläder ratas, och vissa märken hyllas, men framförallt de pratar smink...

Hur har det blivit så här? 

I vår familj bantar ingen någonsin, och jag sminkar mig ytterst sällan, så här hittar Zabine inget gensvar för spegeldyrkan. Däremot pratar vi mycket om det som händer, och hur flickorna beter sig mot varandra.

Kan till sist lägga till att jodå, det blir sexscener i min bok också...hemska sådana. 

Nu skall jag samla ihop småttingarna och ha teckningsskola kombinerad med engelskalektioner.

Ha det gott

TEMA Hämnas

Jag var inte ute efter hämnd, nejdå kära du. Det enda jag hade i tanken var att ingen skulle få älska dig som jag, och njuta av anblicken av ditt sköna anlete. 

Skrivprocessen-Hur skriver du egentligen? Och när?

Jag skriver ju mycket i genren crime, och ofta handlar novellerna och böckerna om sådant jag vill påvisa för andra, helt enkelt göra ett försök att få till exempel kvinnomisshandel extra diskuterat.

Att jag gillar mördare och andra underliga lirare är väl inte någon hemlighet vid det här laget.

Så fort jag är klar med Hat och en gnutta kärlek kommer jag att jämte filmmanuset skriva om min självbiografi TRE ÄNGLAR OCH TRE MIRAKEL till romanform. Något som skall bli jättekul nu när jag smält allt som hände de där åren med graviditetsstickor som visade på plus, men slutade med missfall och slutligen gav upphov till våra tre monster.

En annan sak jag funderat på att skriva om är guldgrävare, och jodå...ideerna finns ordentligt nedtecknade. 

I mitt fall är det ingen skrivkramp som stoppar mig, bara brist på tid att omsätta ideerna till böcker fortast möjligt.

Hur skriver du? Vilken genre´? Och när skriver du? 

Är det på natten , som mig...då barnen sover sött och bara spöken och andar är vakna, eller är det i morgonens första strålar, när magen knorrar och sötungarna sover? Eller är det på bussen på väg till jobbet, med andra människor inpå?

Jag skriver oftast (och bäst) på natten. Det är som om karaktärerna har lättare att träda fram då, och ofta, ofta sitter de runt mitt bord och berättar vad jag skall skriva.

Jag har testat att skriva i lugn och ro på ett skrivarretreat och konstaterade att det inte alls är något för mig. På något underligt sätt tömdes hjärnan på ord, och vågorna som slog mot stranden gjorde mig snarare stressad än lugn och harmonisk.

Och ändå satt jag i flera dygn instängd i ett rum med total tystnad runtom. En vecka senare var jag brutalt medveten om faktum. Det fungerade inte.

Jag har också testat att skriva på cafee´r, men nja...öronen har en viss förmåga att bli extra stora när jag vistas bland människor. Då lyssnar jag på tonfall, ord och studerar gester, och hur de beter sig.

Gissa om jag hämtat många av mina karaktärer från omgivningen? ha, ha...jodå, det är väl en och annan som kan känna igen sig eller sitt sätt att vara.

Just nu står gästhusrenoveringen på paus eftersom vi jobbar så mycket med husuppbyggnaden, men till våren kör jag på igen, och hoppas att det fungerar att skriva där.

Inatt jobbade jag med skriverier, men inte manuset. Jag läste Desiree Fredlunds underbart, uppfriskande bok MY, och pilutta dig...den kan du inte köpa i butiken för hon har skänkt tvåhundra exemplar till utvalda personer, och jag lyckliga människa är en av dem.

En recension kommer när jag läst ut den.

TEMA Att fortsätta

"Jaha, du...är det någon ide´ att fortsätta med det här projektet?" 

Kapten Karele trycker kepsen bakåt och iakttar sonens reaktion.

"Vad menar du?"

Emil rycker till, men släpper inte hummertinan med blicken.

"Du skall veta att det inte är gratis..." Han stoppar pipan, och trycker in den i mungipan.

"Det var väl inte förväntat heller...morfar var ju inte rik."

När Emil drar upp hummertinan över relingen lutar båten betänkligt och båda männen sätter den ena foten några centimeter åt sidan för att hålla balansen bättre.

"Så...du vill fortsätta?" säger Kapten Karele och drar ut den första hummern med ett nöjt grin. "Din fru påstår motsatsen."

"Lena lyssnar på de andra fruntimren för mycket. Visst är det farligt, men var hittar jag ett så fritt jobb som här? Förresten bad morfar oss att upprätthålla firman, ellerhur?"

"Han var gammal..."

"Men klok som en gammal uggla. Vi kan väl ge det här ett år...eller två?"

"Du brås på mig, det hör jag det. Banken vill ha besked imorgon."

Emil tar ur flera stora humrar och slänger sedan i tinan med ett plask.

"Vi kan byta ställe, ingen ser väl om vi står några meter hit eller dit. Ryssarna är sällan här."

Kaptenen byter sida på pipan, och kisar mot sonen.

"Menar du allvar?"

"Varför inte? Så farligt kan det väl inte vara? Vatten som vatten..."

"Okej, men bara några meter in. Jag fixar det."

Den lilla fiskebåten stävar in i ryskt territorium och slänger ut hummertinor efter sig likt ett pärlband.

"Pappa kolla...där borta...en...en båt."

"Emil, backa in tillbaks där vi var förut. Snabbt."

"Den startar inte. Hon är helt död...helt död."

"Satan, choka henne och var lätt på handen så skall det nog gå. Lugn och fin bara."

"Faan, faan, faan nu kommer de. Helvete."

Greklandkris-fortsatt manusskrivning-Det blåser igen

Tittade du på Alexandra Pascalido:s dokumentär "Vad är det för fel på grekerna?" igår?

Det gjorde ont att höra om de stackars människorna, och både jag och min karl började googla på SOS barnbyar för att kika om man kan stötta.

Varför är det alltid barnen som sitter i kläm? Det spelar ingen roll om det är krig eller kris på annat sätt, alltid, alltid är det våra älskade ungar som hamnar i kläm.

På Alexandras blogg hittar du mer om det här, och tips på vad du som medmänniska kan göra.

Jag läser att det går att skicka bidrag till SOS Barnbyar och öronmärka det Grekland, så det blir till att gräva i kistan som nästan ekar tom efter vår uppbyggnad av huset.

Du kan också göra skillnad, för om många skickar lite blir det i slutändan mycket.

Naturligtvis funderar jag på om det kanske kan finnas andra sätt att bidra. Tydligen är det brist på kläder och annat, och just nu står en flyttlåda med barnkläder och skräpar härhemma som jag tänkte skänka till välgörande ändamål. Jag skall kolla med olika organisationer härhemma om det finns någon möjlighet att   köra dit en container med insamlade kläder. 

Tänk dig själv att leva utan el...i en lägenhet där det inte finns några möjligheter att elda...och marmorgolv är inte varma.

Nej, det här tål att tänkas på, och som sagt gnugga geniknölarna och kom med förslag.

P.s Till dig som är företagare kan jag berätta att jag läste det här på nätet igår:

2012-01-02 Från och med 2012 kommer det att bli billigare att skänka pengar. Nu får du nämligen skattereduktion för gåvor till välgörande ändamål.

Nu till något helt annat, nämligen mitt skrivande:

Inatt blev jag sittande med manuset tills klockan var närmare tre, och det gick superbra. Benjamin fick en hemlig vän, och Charlie börjar backa utan att själv veta om det. Hemmavid är det kaos, och kärleken är det enda som skiljer henne från panik.

Charlies mamma Rut har fått mer kött, och i några scener får läsaren stifta bekantskap med henne och dryckesvanorna.

Några bakåtblickar har jag också fixat.

Utanför vårt fönster ligger snön vit, men det regnar så den lär väl försvinna innan dagen är slut.

Blåsten gör så att träden gungar betänkligt, och på marken ligger faktiskt ganska stora grenar som hade orsakat stora skador om de ramlat i skallen.

Matematik och svenskastudier

Idag är det skola på schemat, men inte vilken som helst.

Eftersom Razmus haft en tuff skoltid innan jul har jag jobbat ganska hårt med honom i både matematik och svenska. Min son har ett enormt lager av vackra ord, men vet dessvärre inte hur man använder dem i meningar. Stavningen fixar han däremot galant.

Sedan är det det här med att räkna. Razmus kan egentligen mer än han själv är medveten om, och just nu jobbar både han och jag på att knäcka de magiska koderna.

Nuförtiden räknar ju ungarna i led, och det är jag inte van.

Av den anledningen har jag börjat plugga både matematik och engelska. I skolan var jag ingen stjärna på matte, men språk har alltid fallit mig på läppen, och jag måste erkänna att jag sällan pluggade i vare sig tyska eller engelska, men ändå hade bra betyg.(4 och 5;a på den tiden)

Idag damp ett paket med teckningslektioner till barnen ned i brevlådan, så nu kommer jag även att filura med det. 

Åke Sköld;s teckningslektioner är lättförståeliga, och Razzel fick kli i fingrarna att börja när han såg vad paketet innehöll.

Nu är det dags att utfodra ungarna.

Tema Krabat

"Nämen det var en lustig liten krabat, vad är det för sort?"

Damen som uttalade orden böjde sig ned och klappade min lilla minivovve medan jag långsamt svarade.

"Hon är av rasen Tehehtia, en ny sorts varg som min pappa hittat när han var på besök i Antarktis. Vi vet inte ännu om hon har rabies eller inte, men varsågod och klappa på egen risk."

Hon ryckte snabbt till sig handen, och ställde sig upp.

"Tehe... vaddå? Varg, men det finns väl inte några sådana i Antarktis. Eller...? Rabies"

Damen pratade förvirrat, och jag avlägsnade mig leende därifrån med min lilla Chihuahua, som tydligen var allas egendom eftersom varenda människa jag träffade klappade henne utan att fråga om det var okej.

Ut med julen-skrivarprat in- Jullovet börjar ta slut

Idag har vi kastat ut julen. Samtliga tomtar, stjärnor, och änglar har lagts ned i sina lådor, och allt glitter är samlat. Peter och barnen har gjort pepparkakor så att jag storknar av doften i köket, och vädrar en stund.

I vår familj är det mannen som älskar den här tiden, medan jag likaväl kan vara utan. För barnens skull hänger jag med i pyntatet, och sjunger julsånger.

Men när det varit julafton, och blivit nytt år då åker allt tillbaka i sina förpackningar, och jag får tillbaka mina lyktor och platsen på bordet.

Lilla Zenta blir duktigare och duktigare på det där med att gå ut och göra sina behov, och snart, mycket snart hoppas jag slippa alla tidningar som ligger på golvet vid hennes och de andra hundarnas hörna.

Soffan är full med utslagna hundar och en katt, och jag myser för fulla muggar.

Ikväll har jag skrivfritt för att umgås med Rita och Peter. Vi har gjort slingor i håret, och käkat lite gott. Nu njuter vi av film och att bara vara.

Nu har barnen bara åtta ynka dagar kvar på jullovet, sedan är ruljansen igång igen, och jag får barnfritt på dagarna med full access till att skriva på manuset. Det känns lite vemodigt att tiden med långa sovmornar, mys i sängen, och härliga, galna frukostar är över.

Barnen har lärt sig massor med engelska ord, och Razmus har pluggat matte och svenska. Något de tyckt varit kul och pratar mycket om med sina släktingar när de träffar dem.

Vi har pratat om att börja använda webkameran när barnen pratar med sin mormor som bor trettio mil bort, men måste först lära oss lite bättre hur det går till.

Jag har kikat in på Ann Ljungbergs skrivarprat som jag gått med i, men inte riktigt haft tiden att verkligen gå in för att lyssna på det.

Nej, nu skall jag stänga igen datorn och umgås.

Ha det

Mina egon har haft möte om 2012:s framtidsutsikter

Ann Ljungberg skriver på sin blogg att hon haft möte med sina persona, och kommit fram till vissa saker.

Jag skrev så här som svar:

Ja du, det låter som om mina alteregon borde lyssna på dina.

Författarinnan i den här familjen borde sova lite varje natt istället för att bäras iväg av flowet, och titta upp från datorn vid tre-fyratiden.

Mamman måste prioritera de älskade ungarna några timmar mer

Älskarinnan å andra sidan kanske kunde sätta på sig något annat än det raggiga, slitna fleecestället och eventuellt dra kammen genom håret en eller två dagar i veckan i alla fall.

Företagaren som sakta växer fram försöker synas, men svämmas över av alla måsten i hushållet. Så hon borde eller rättare sagt måste höja sin röst och ta tyglarna från den arbetslösa kvinnan som nu styr familjen, och öppna eget.

Annars är vi nog rätt nöjda.

Det jag kan lägga till nu efter att ha funderat en stund är att den där tjejen som snickrar, plåtar, målar och sliter hund på huset. Henne gillar de starkt, och vill se mer av. Girlpower du vet. 

Vad säger dina egon?

TEMA Medvind

Medvind

Sidvind

Undervind

Det blåser från alla håll

Sliter i träd som stått i nästan hundra år

Drar av tak

Smiter under min jacka och kyler min kropp

Medvind 

Sidvind

Undervind

Det blåser på börsen

Får människor att andas fortare

Husen att minska i värde

Medvind

Sidvind

Undervind

Naturens makter sliter upp det som den en gång skapat

Kilar under rötter för att med stort raseri putta upp och slå ned

Nyårsafton med barnen som nummer 1-Dag 1 på nya året

Jag och Peter hade bestämt att årets nyårsfirande skulle vara tillägnat våra skruttungar, och så blev det.

Peter och en kompis byggde på huset tills mörkret stoppade dem. 

Under tiden lekte jag och ungarna inne, men övade också på engelska glosor och matte.

Vi bakade kladdkaka, och vispade till chokladpudding.

När Peter kom in hade han vår älskade barnflicka med sig. Rita ville gärna fira med oss, och att tillbringa tiden med att leka tyckte hon var en perfekt ide´.

Efter att vi inmundigat god mat spelades det x-box kinnect tills barnen blev trötta, och Lilleman somnade i soffan med chokladpudding runt munnen, och handen vilande i min.

Tolvslaget kom med smällande fyrverkerier, och höga "Gott Nytt År"

Det kändes underligt att marken inte var vit, och att det inte var speciellt kallt ute. Zabine gömde sig bakom mig då de andra smällde barnsmällare. 

När vi kom in hade precis King Kong börjat. En film som jag sett flera gånger på grund av att jag gillar den. Dinosaurierna är så himla bra gjorda, och många scener tar fullständigt andan ur mig. Jag grät naturligtvis flera gånger av medkänsla till gorillan.

Zabine somnade, men Razmus höll sig vaken hela filmen ut.

Klockan var mycket när vi lade oss, och jag var trött, så trött, men mycket nöjd med dagen.

Idag sov vi extra länge, käkade frukost och gick ut.

Medan ungarna försökte samsas sågade jag och Peter av lockpanelen på huset för att sätta dit midjelist. Tyvärr regnsnöade det så att jag blev blöt om både knän och handskar.

Nu har jag lagat mat, och snart, mycket snart skall vi äta för att efter det baka pepparkakor.

Till efterrätt kommer det att bli chokladpudding, för den blev kvar igår.

Ha en härlig kväll