En början-384

Jag hörde soldaternas trampande på grusvägen långt innan jag såg dem. Hoppfullt spanade jag efter ett välbekant ansikte, men det var svårt att se något eftersom de var både smutsiga och hade mössorna tryckta långt ned över ansiktet. Det hade varit svårt att anpassa sig till landets sedvänjor och varken jag eller de andra blev accepterade och kallades vitingarna från landet i nord.

"Cecilia!"

Jag försökte febrilt se var rösten kom från, men såg inget annat än ett gråblått hav av färg. Tårarna jag gömt flera veckor kröp över kindknotor och runda kinder. Droppade på min vita, stärkta klänning som legat gömd i väntan på den här dagen.

En början-383

"Varsågod Nilla. Den här nyckeln leder till ett rum där nästan alla dina önskningar uppfylls. Jag och Rasmus har tänkt länge och väl på vad som skulle bli den bästa presenten och det här tror jag blir det bästa."

Jag tittade länge på nyckeln som min syster lagt i min hand. Den var rostfärgad och stor, liknade de där gamla nycklarna farmor och farfar hade till sina uthus. Jag kom mig inte för att tacka och tankarna snurrade runt i huvudet. Vad kunde det vara? En bil? Den där träningscykeln jag önskat mig? Eller var det klänningen jag provat häromdagen? Tessan och jag hade fallit för den båda två och älskat när det  tunna tyget böljat runt kroppen som lätta vindar.

En början-382

"Kom låt oss leka att vi är vuxna, det är roligt, det vet ni allihop. Vi kan låtsas att du Maja är kokerska och jobbar på skolan, och du Pär är...jo nu vet jag. Du är pilot och borta jämt. Robert kan vara elektriker och svära både högt och lågt när han får ström i sig."

Om Ödet velat annorlunda

Om du den där dagen för länge sedan sagt ja till mig istället för kanske

Skulle du kanske suttit nära mig

Hade du vaknat vid min sida

Lagt din hand på mitt bröst

Hade jag smekt dina händer, pressat min mun mot din 

Vore jag din och inte någon annans

En början-381

Selma följde vattnet med blicken, såg hur det rundade den kala udden och fortsatte förbi fästningen. Hon huttrade och lade armarna runt sig själv. Skulle hon någonsin träffa honom mer? Den ensamma mörkögda främlingen som inte sagt ett ord på en hel kväll.

En början-380

Det jag hade kvar av vårt liv låg i en skokartong. Tidningsurklippen om branden låg överst och mammas medaljong var svedd över den guldfärgade ytan.

Våt-gästspel på Karlavagnen

När väckarklockan ringde fattade jag först inte vad det var och drog täcket över huvudet med meningen: "Kan det inte sluta",fastklistrad på läpparna. Det blev en sen natt igår igen. Alldeles för sen.

Men jag var uppe i varv efter att ha pratat med Petter på radio i det mycket lärorika programmet Karlavagnen. Du lyssnar väl på det?

Vi pratade om mitt yrkesval och hur jag blev behandlad av arbetsförmedlingen då jag vände mig dit för att få hjälp. "Gå hem och vänta på pensionen", sa mannen. "Det finns ingen arbetsgivare som anställer en nästan femtioårig trebarnsmor. I alla fall när barnen är under tio år."

Ha, ha...han hade lika gärna kunnat vifta med en illande röd flagga. Jag blev rosenrasande över systemet som gjorde att jag straffades för att ha valt bort karriär och istället fostrat mina tre barn. Efter att några arbetsgivare sagt ungefär samma sak beslöt jag mig för att öppna eget. Något jag inte ångrar alls. Jag styr över mig själv och mitt liv. Kan komma och gå som jag vill. Ta med barnen på jobbet utan att någon chef skriker högt. Jag är exakt där jag vill vara. Alltid.

Idag var det regnigt. HELA tiden. Inte en enda sekund gav det ihållande blaskandet upp. 

Jag var blöt från fötterna till huvudet, eller...egentligen inte blöt, bara jävligt iskall. Tängerna halkade i näven och hammaren vägrade lyda. När jag skulle falsa plåten slant jag och gjorde mig illa. Kylan bet i händerna och mina läppar började anta en blå ton när vi äntligen kunde lämna taket och köra hemåt.

Peter var tvärblöt. Han hade inte en lika bra rock som mig och glömde lägga ned sin jacka imorse.

Köra ja...hm...imorse besiktade jag min pärla och vad hände tror du? Nedslag av en mycket effektiv ung kille som gick igenom bilen minituöst. Två bromsrör ska bytas på verkstad imorgon och en backspegel bytas ut. Sprickan i den beror på en idiot som tänkte frontalkrocka med mig, men istället tog med sig min spegel och krossade den med sin.

Efter att ha hämtat barnen plus extrabarn for vi hemåt och tände en brasa. Regnet fortsatte skvala tills kvällen. Nu har det stillnat och istället ligger det en tung dimma av fukt över landskapet. Nåväl, nu slipper jag åka extra och vattna mina kunders blommor. Det underlättar för jag har byst att göra. Hur mycket som helst. Kul men jobbigt. Skrivandet får stå tillbaka eftersom mina nätter går åt till att skriva offerter och fakturor. Men snart så är det höst...och vinter....då blir det vila och skriva.

Nu kommer tjejerna och bjuder på show. Justin Biebers väna stämma ekar i högtalarna och de studsar som två färgglada pingpongbollar.

Det är så härligt att se deras glädje att jag blir varm i magen. Strax blir det glass och sedan sängen för skruttungarna medan vi ska skriva offerter och fakturor.

En början-380

Hon var inte min, men hennes svans viftade så fort jag visade mig.

"Är du här nu igen?" frågade gubben och sjasade iväg hunden som inte hade något namn annat än i min fantasi. "Kan du inte bara försvinna? Byrackan är min och stannar här."

Jag mötte hennes blick och skakade på huvudet med bestämda knyckar. Nä hon var inte alls den där elaka gubbens. Så fult kunde väl inte livet vara? Och om Gud nu fanns, vart höll han hus? Inte ens den elaka tanten som bodde några hus ner, kunde låta bli att le när hon träffade Sunny som jag döpt min älskling till.

"Hörde du inte vad jag sa? Försvinn", muttrade gubben och drog ned kepsen så jag bara anade de mörkbruna, kisande ögonen.

"Men", sa jag och knöt näven. "Jag brukar ju få låna henne. Bara en liten stund, snälla, snälla? Du sa samma sak igår och i förrgår."

Han skakade på huvudet och tog fram en svart pipa som han stoppade stinkande tobak i.

"Om jag kunde förstå varför du är så långsam i vettet jänta. Hör du inte vad jag säger?" Han böjde sig fram och slog lätt på hundens huvud. "Hon stannar här."

Sunny hukade och drog öronen bakåt.

En början-379

Ett stort gult hus med vita knutar. Det var det enda som fanns på ön. Hunden som kom springande mot mig var svart och raggig med vitt, skummigt dregel hängande runt munnen. Jag skulle tillbringa sommarlovet här med faster och hennes nya man.

Måndag-städdag-plantering av växter i sand-jag ska bara...

Barnen var trötta imorse. Så trötta att de drog täcket över huvudet och somnade om. Stackarna. Jag och Peter jobbar vilket innebär tidiga mornar. Tack och lov har jag min dotters väninnnas pappa som är föräldraledig och hemma. Båda de minsta ungarna tillbringar sina dagar där och njuter av sommaren med sol och bad på menyn. Jodå, jag har ständigt dåligt samvete som inte stannar hemmavid och myser med ungarna. Men vad ska jag göra? Det är min bästa tid just nu. Alla trädgårdar jag fixar vilar på vintern, och plåten jag och Peter lägger är kall och hård på vintern.

Nåväl, Peter tog med skruttungarna till Vårsta och lämnade av dem där, sedan fortsatte han till sitt jobb. Jag å andra sidan tog ut hundar och filade till en ny början samtidigt som jag promenerade över stock och sten. Äldsta grabben stannade hemma själv och fick tillsägelse att inte öppna för främlingar. För att kunna komma i kontakt kopplade jag in en "vanlig" telefon i jacket, men ve och fasa, skiten fungerade inte. Razmus hörde mig i luren, men jag hörde bara brus i mobilen. Irriterad satte jag mig i bilen och tutade iväg till städjobbet. Ett pass på 5,5 timmar som känns i axlar och rygg.

Peter ringde och frågade om Razmus kunde åka till farmor. Jag tvekade inte många sekunder innan jag sade ja. Där kan han fiska och bada, men framför allt lära känna sin farmor ordentligt. Något jag vurmar för och gärna ser till att det händer. Snart ska han åka till min mamma. Av samma anledning. Efter det ska lillstinta dit igen. Hon älskar djur och njöt av att få vara mormors gulletjej de där dagarna och vill gärna åka dit igen.

Peter ringde igen och frågade när jag kommer hem. Han tänkte köra Razmus till Norrtälje nu ikväll. 

"Åk du", sa jag och skrattade när jag kände igen den där typiska otåligheten. Peter kan inte heller vänta på saker. Vi är lika i mycket. Energin, att bara göra saker utan att tänka om och ifall att. Spontan kallas det visst. Något jag fått mycket skäll för, både av pojkvänner och föräldrar.

Jag svängde in en snabbis hemma och kollade vovvarna innan jag i flygande fläng for mot Vårsta. En nätt liten tur på milen. Hämtade Zabine och Hampuz plus Estrid.

Vi åkte vidare mot Bauhaus och såg en massa polisbilar passera. Det hade uppenbarligen hänt något. jag hickade till lite eftersom min bil just nu har körförbud. Jag missade besiktningstiden förra veckan och ska in i övermorgon. Trpr inte det är något fel, men...jag har haft fel förut. Det är dyrt med bil och om jag inte behövt eländet hade jag skippat den.

På Bauhaus köpte jag en stor packe torv som jag förpassade till bilen under höga stön. Paketet var både tungt och skitigt. Mina fina kläder fläckades ned och jag svor högt.

"Ska vi äta på Mac Donalds?" frågade jag och fick jubel till svar.

Efter en massa mat åkte vi hemåt. 

Ungarna satte på sig pyjamas och dök i säng medan jag gick ut i trädgården och tjoffade ihop torven med sanden jag införskaffat tidigare. Tanken är att jag ska börja plantera mina växter i sand. Något jag läst om och blivit nyfiken på. Jag planterade mina plantor och vattnade en massa.

Mörkret kom och med det myggjävlarna. De älskar mig och pepprar mig med stick. Jag flydde in och skrev fakturor istället. Surfade på facebook.

Nu är klockan tolv och Peter gäspar menande. "Är inte du trött?" säger han och gäspar igen. "Tänker du sitta uppe länge? Vi ska upp tidigt imorgon."

Jag känner mig som en trotsig unge när jag säger: "Snart. Vänta lite. Jag ska bara..." Ha, ha...det har du hört förut va? Alla barns älsklingsmening. Jag ska bara...

Ja, ja...jag lägger mig väl då. Motvilligt för klockan är bara barnet. Men imorgon tänker jag vara uppe hela natten och möta gryningen.

Lägger mig till ljudet av Rod Stewarts ljuva stämma, som tydligen skapats av anabola steroider. Uff, vad lurad jag blivit. Jag trodde det var äkta. Finns det inget genuint äkta i världen längre? Kärleken besudlas av otrohet och falskhet, män(och kvinnor) som bara tar det någon annan älskar.

Lite damm i hörnen skadar väl inte

Just nu är livet mycket intensivt för mig och de mina. Vi kör barnen hit och dit för att de ska få ut så mycket som möjligt av sin ledighet.

I helgen hade vi två extra tioåringar förutom Razmus här och jag kan bara konstatera att det är mycket lättare att rodda tjejer än killar. I alla fall de som varit här. Killarna blev helt enkelt uttråkade och visste inte vad de skulle göra då jag vänligt men bestämt talade om att dataspelen skulle vila. Ha, ha...det tog exakt en dag innan kreativiteten vaknade. Då hade Peter gett dem förslaget att spela badminton, flyga med miniflygplan, spela fotboll, bygga koja, teckna, leka kull och mycket annat.

Gissa om det var sand och jord inne, för att inte tala om allt gräs jag hittade. Men det sögs snabbt upp av superdammsugaren. Lite damm skadar inte men det dras runt och ligger i sängar och soffor om man inte tar det direkt. 

På söndagen kom två till barn hit. En åttaårig flicka och en sexårig kille som är kompis med Hampuz och Zabine. Nu var det fullt ös medvetslös. Vi åkte till badet och stod på varsin sida för att övervaka de smås lek i vattnet. Hampuz stod på stranden och iakttog de andras lek. Han vågar inte gå i och tycker vatten är obehagligt. Även i duschen.

När kvällen kom hämtades barnen ett efter ett tills det bara var två extraungar kvar. De körde vi iväg med själva och blev kvar där flera timmar.

Klockan hann bli halv ett innan vi ramlade in här hemma. Dödströtta och mör i kroppen.

Idag ska jag städa ett företag. Många timmar tar det.

Razmus ska stanna hemma själv några timmar innan Peter kommer hem. Sonen har visat sig vara fullt kapabel till det och jag hoppas han inte spelar dataspel hela dagen. Just nu sitter han och tittar på en dokumentär om livet i en liten stad som håller på att dö ut. Ett svenskt fenomen som min hemstad råkat ut för.

Nu lämnar jag dig och åker till jobbet. Ha en bra dag