Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



3 januari 2011

TEMA Skotta, skratta och skala

”Herregud vad jag är trött på den här snön, kan vi inte bara skita i alltihop och dra?” Petra ställde sig med händerna lutade på skaftet på skyffeln och log drömmande. ”Tänk att få ligga vid playan och steka kroppen? Vore det inte toppen?” Hon kastade undan lite snö som låg på den smala vägen in till deras hus. ”Jag HATAR snö! Faan Sanna vi har inte gjort annat än skalat av lager efter lager på den här förbannade vägen i veckor nu, nä det är banne mig i månader skiten hållit på. Jag är sååååå less!” Petra sparkade i snön och föll omkull i ett moln av pudersnö. Ilsket tittade hon på Sanna och hötte med fingret. ”Våga inte skratta, våga inte…”

Plötsligt började Petra gapskratta själv och vände sig mot Sanna med öppna armar. De rullade omkring i snön och såg ut som två snögubbar när de reste sig upp. Sanna som inte alls var lika pratglad som sin flickvän tittade en lång stund på Petra, borstade av sig snön och slog ut med armarna. ”Du sade ju att du tyckte om snö? Det var ju faktiskt en av orsakerna till att vi hade semester i somras. Minns du att jag propsade på att vi skulle åka bort i vinter istället? Ta alla semesterdagar på en gång och åka till Thailand? Minns du det?”
Petra hängde med huvudet och nickade. ”Mm, men hur skulle jag veta att vi skulle dränkas i eländet? Och förresten tycker jag att det är synd att lämna Sverige när vi har sommar. Det är så vackert här, och ibland är ju temperaturerna nästan lika höga som utomlands. Min chef skulle nog inte gå med på att jag stack iväg sådär länge när det är julrush. Det är bästa tiden på året enligt honom.”
Sanna drog suckande upp axlarna i en hjälplös rörelse. ”Det är nog inget att göra åt tyvärr. Det är bara att gilla läget.” Hon fortsatte skottandet och hummade under tiden på Jingle Bells.”
Petra började sjunga och snart stämde Sanna in i sången. ”Jingle Bells, Jingle Bells….”
snowmen Pictures, Images and Photos

7 kommentarer:

  1. Allt blir enklare med lite sång.

    SvaraRadera
  2. Snart är det över....Om fem månader har vi barmark här uppe!

    SvaraRadera
  3. Viss verklighetsanknytning? Gillar.

    SvaraRadera
  4. Lätt att identifiera sig med.

    SvaraRadera
  5. Ja verkligen lät att känna igen sig i.
    Förutom relationen,skottandet och det andra.
    ;)

    SvaraRadera
  6. Ja denna snöiga vinter. Inget att gnälla över, för den är ju som den är, men ändå... Snyggt hopfogat av tre teman.

    Tack för din kommentar till min puff. Skaka om ungarna tänkte jag också, men texten är helt fiktiv och jag valde medvetet att låta henne spela offerrollen i familjen.

    SvaraRadera