Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



20 maj 2011

Dagboksinlägg 20 maj/döden

Det var lite segt när klockan ringde imorse. Jag kom inte i säng förrän klockan närmade sig två. Som vanligt flyter texten alltid bäst när husets invånare sover, och jag drack cocacola för att hålla mig vaken.
Idag finns ett gästinlägg av mig på Sanna Juhlins blogg som du når på http://sannamarie.bloggspace.se/1525631/Gastbloggare-nr-13-Anitha-Ostlund/

Solen lyser intensivt, och färden hem efter att jag lämnat småskruttarna ger mig rysningar när vackra landskap passerar för min blick. Vilken enorm lyx det är att bo som vi gör. Jag kommer inte att lämna Grödinge förrän jag gör det liggande på bår.
Hm, ja så kom vi in på det där med döden.

Vår älskade dagmamma som barnen haft i flera år har haft cancer ett längre tag, och nu mår hon riktigt, riktigt dåligt. Mitt hjärta värker av sorg, och lilla Zabine storgrät igår kväll efter att hon blivit informerad om att Monica var döende. "Jag vill inte att hon skall dö." skrek hon förtvivlat och vi fick sitta en lång stund och förklara att alla dör. Hundar, katter, pappa, mamma, ja allihop...
Men jag som har lite av det norrländska seendet i mig sade lugnt att "Du kommer ju att träffa henne igen, ellerhur? Du minns väl hur det var med din låtsaskompis Anna?
Zabine nickar ivrigt med huvudet och ser gladare ut när jag påminner henne om hennes förmåga att se döda människor. Något som jag inte alls ser som konstigt.
Hon torkade tårarna och rullade ihop sig till en boll, och somnade på bara några sekunder.

igår brakade min laptop tillfälligt, men harklade sig och startade snällt upp efter att jag tvångsavstängt den. Sådant där får mig att ta mig i kragen och spara allt jag skriver på en extra hårddisk. Som extra åtgärd skriver jag ut allt på papper och sätter in i pärmar, för jag litar inte riktigt på datorer. Det lutar mer åt det gamla goda...svart text på vitt papper.

Nä nu skall jag stänga av internet, surfa in på arbetsförmedlingen och kika efter jobb, sedan skriva skrivpuff och efter det skriva, skriva, skriva.
Ha en härlig dag!

1 kommentar:

  1. du verkar ha en bra dag framför dig, härligt.

    SvaraRadera