Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



25 januari 2012

TEMA blanda

"Näe mamma, jag vill inte." Zabine stampar i golvet och sätter på sig den där minen av trots som jag varit förskonad från i många år.
"Om man äter lite av varje så blir magen glad.", försöker jag trevande. "Det är inte bra att bara äta yoghurt jämt. Snälla..." Jag lutar mig fram mot henne och ler. "Idag kan du väl överväga att äta något till den...lite müsli, eller varför inte flingor?"
"Jag vill inte blanda. Då känner jag ju inte alla smakerna. Du vet väl att jag och Razmus vill dela upp maten jämt?" Zabine tar en enda flinga i munnen. "Det här är mycket godare ensamt." Hon sörplar i sig en sked av yoghurten. "Du får blanda om du vill, men jag tänker aldrig, aldrig göra det.

Fnissande för mig själv lägger jag först i mjölken, sedan havrekuddarna ovanpå. 
När jag var liten, och faktiskt än idag gör jag likadant. När vi äter mat härhemma ser min tallrik ut som en bild av kostcirkeln med alla delarna skilda från varandra, och jodå...jag tycker att mat smakar godare separerad från varandra. 

6 kommentarer:

  1. Mycket är godast ensamt.
    Men potatis, sås och lite lingonsylt...

    SvaraRadera
  2. Det ska ända blandas i magen, fick jag höra när jag var liten. :) Gullig text.

    Grattis till Hälsingeantologin!

    SvaraRadera
  3. Håller med Zabine. Godast var för sig.

    SvaraRadera
  4. Jag kompromissar. Lägger upp det var och en för sig så att det ska se snyggt ut. Sedan blandar jag på gaffeln. Gullig text!

    SvaraRadera