Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



29 april 2013

Oskrivande - dagiskris?-löpning

I helgen har jag inte skrivit en enda bokstav. Inte för att jag velat det, men livet har tvingat mig att stana upp och rodda barn plus extrabarn, trädgård och hushållsgöra.
Helt enkelt matat och förmanat ett antal ungar och rensat ogräs i landen.
Men min hjärna jobbar dygnet runt. Sätter ihop textmassor, händelser och karaktärer. Plussar och minusar.

Nu har jag kört barnen till skolan och min lilla dotter hjälper sin lillebror in på dagis där hon sen läser ett kapitel ur en sagobok för ungarna. Detta helt på eget bevåg. Gissa om lärarna är glada?

Dagiset är just nu överbelamrat av barn. Personalen knäar, men kommunen vägrar ta in extrapersonal. Det verkar som om de som bestämmer aldrig haft barn. Antagligen är det en samling äldre kufar som haft en fru hemmavarande som roddat hus och barn. Annars skulle de väl inte göra så här.

Idag är tanken att jag ska skriva på en ny novell till en tävling, redigera manuset naturligtvis, ge textrespons på mina kurskamraters texter och springa.
Jo, du läste rätt. Jag ska ta upp löpningen igen. Jag sprang 7 km varje kväll från det jag var cirkus tio år till tjugofem. Promenerade varje dag till mitt jobb när jag bodde på Erstagatan och i Hammarbyhöjden.
Här ute finns fantastiska skogsvägar som väntar på ett par frivilliga fötter, och snart...är det dags.

Ha en underbar dag. Nu drar jag ned rullgardinen för att inte se solen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar