Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



1 februari 2015

En början-817

Repen runt mina handleder skavde in. Jag såg att det rann blod där de piskat mig och saltet de hällt i såren gjorde att svedan ökade hundra gånger om. De usla svinen trodde att jag skulle berätta var mina bröder gömde sig, men skulle aldrig få ett enda ord ur mig. Inte ett enda.
Piskan ven över mina handleder och jag bet hårt i underläppen. Mina skrik kvävde jag genom att bita mig i tungan.
"Tala", skrek mannen och band en svart bindel över mina ögon. "Tala, eller möt din Gud."
Jag kunde inte säga att jag inte hade någon Gud och att jag slutat tro på mirakel för länge sedan. Istället spottade jag där jag trodde att mannen stod. En svordom hördes och jag jublade inombords. Ett- noll till mig.
En man med frän doft höll bak mina händer och släpade mig över gruset. Jag kände att mina knän blev skadade och tårarna jag hittills gömt, trängde fram. Smärtan var helvetisk.
"Tala", röt mannen och skakade mig fram och tillbaka. Det brann till i min hårbotten när han tog tag i håret och drog huvudet bakåt. 
"Hon kanske inte vet något", sa en mjuk röst på bruten svenska.
Jag kände igen rösten, men kunde inte placera den. Kunde det vara någon vän till mina bröder? En avlägsen släkting? Pengar gjorde människor galna.
"Vill du ha ett glas champagne?"
Jag hörde ett glas splittras och förstod att frågan besvarats.
"Merde."
Någon viskade något jag inte uppfattade och allt blev tyst.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar