Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



19 mars 2015

En början-847

"Visst doftar rosorna fantastiskt", sa mannen med det gråa skägget.
"Ja", sa jag och tittade på de två damerna som just fällt upp ett paraply som skydd för solen.
Jag befann mig i England för att titta på rosor. Inte vilken sort som helst, åh nej, Vi var just nu hos den världsberömde David Austins anläggning. En magnifik utställning som jag nog aldrig skulle glömma. Doften triggade min migrän, men skönheten i det jag såg gav mig enorm tillfredsställelse.
Tanken var att jag skulle lära mig mer om de här underbara blommorna och ge den kunskapen till mina kunder. Han hade satt upp en massa guldmedaljer i det lilla lusthuset som - naturligtvis var klätt i rosor. Trädgården var uppbyggd i teman och färger.
"Kom här, lilla du", sa en kort kvinna med underlig frisyr. Den var varken kort eller lång, bara ett enda stort burr. "Du kan gå vilse i de här gångarna om du inte är försiktig."
Jag tog hennes hand och snart såg jag det stora, mörka taket på huset. Jag vände mig om för att tacka för hjälpen, men hon fanns inte längre där. Konstigt, tänkte jag, men hann inte fundera mer på saken förrän jag låg i sängen.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar